Skip to content

WTBtalent

ett talanglöst liv

Tag Archives: jobb

Och jag tyckte att november gick fort.. nu är det snart februari. jag menar wtf? snart ett halvår sedan jag flyttade till Malmö och jag älskar fortfarande min nya stad. Jag har jobbat och pluggat nonstop i tre månader, så jag har inte hunnit njuta av det lika mycket som jag kanske velat. Men att sitta fast framför en dator kan vara helt okej det med, framförallt när man spenderar timme efter timme med människor som får dig att kikna av skratt. Första terminen i skolan är avklarad, inväntar fortfarande resultatet från andra kursen. Men det känns fortfarande rätt. Mer plugg, mindre jobb, voluntärarbete och snowboard. Roadtrip i sommar. För ett år sedan hade jag varken jobb eller plugg, visste inte vad jag ville eller kunde göra. Nu är det som att jag har alla möjligheter i världen att göra precis vad jag vill. Om det här är att växa upp eller hitta rätt så undrar jag varför jag väntat så länge. Det enda som består är sömnlöshet. Och det är för väl, för annars hade den här bloggen aldrig uppdaterats.

Taggar:, , , ,

Nu ska jag inte vara överdrivet dramatiskt, vi har fortfarande nästan två veckor kvar på månaden. Men jag funderar på fullaste allvar över vad som hände med de två första veckorna.

Jag är ganska medveten om att det antagligen är för att jag jobbat och pluggat mer eller mindre konstant sedan den 4 november, och att dagarna på så sätt buntats ihop till en ändlös sträcka av blörhgghghgh. Vakna 0600 -> cykla till jobbet -> jobba tills 1630 -> cykla hem -> äta middag -> plugga -> rinserepeat.

s4_Upload1

Det är rätt skönt att jag numer bor ensam, för jag slipper göra tid för att vara social. Istället passar jag på att få utlopp för alla mina quirks på jobbet genom att garva ihjäl mig åt knasiga kunder och så bombarderar jag Mike med idioti när vi går till affären.
Vi har förövrigt två stycken på jobbet som heter Hugo. Jag anser att detta är smått fantastiskt då jag aldrig tidigare mött en Hugo men nu helt plötsligt har mött två. Fast min hjärna klarar inte riktigt av det och det är alltid jättenära att jag kallar Hugo för Hampus. Jag har säkert lyckats göra det också, men han är antingen snäll nog eller disträ nog för att inte påpeka det.

Det har nästan hunnit gå tre månader sen jag flyttade ner hit. Om systembolaget bad mig göra en undersökning på mina alkoholvanor skulle de förfäras. Jag har nog druckit mer dessa tre månader än jag gjorde förra året. Den mängd människor jag har träffat på tre månader är rätt absurd. Den mängd falafel jag har ätit är försvinnande liten; en. Det mest använda skånska uttrycket jag hör är ”klyddigt”. Det tog mig en hel månad innan jag vågade cykla i Malmö, och numer cyklar jag överallt. Jag har lärt mig att all washi-tejp i världen inte lyckas hålla planscher uppe på skrovliga betongväggar. Snapchat introducerades under tvång av en dansk. Nio gånger av tio frågar folk om jag ”ska bli nästa Leif GW Persson?” efter jag förklarat vad jag pluggar. Jag har börjat streama när jag spelar spel. Och jag känner mig ganska vuxen, samtidigt som jag känner mig jätteung på samma gång.

Överlag är jag rätt nöjd med mina första tre månader. Även om de passerar förbi i expressfart. Så chilla lite November?

 

 

Taggar:, , , , , , , ,

Sjukt dramatisk titel, jag vet.

På jobbet inatt, på väg mot det sista trapphuset, ser jag att en orange katt tittar på mig. Jag böjer mig ner för att visa att han gärna får komma fram och gosa, varpå han direkt skuttar fram för att bli klappad. Jag upptäcker att han hoppar på tre ben och funderar först på om han faktiskt är trebent, men när jag lyfter honom ser jag att ena frambenet bara är invikt tätt intill kroppen. Han verkar inte ha ont, och jag får röra tassen utan att han gnäller, men jag blir ändå lite orolig. Han är dessutom extreeeeeemt kelsjuk, och jag blir i princip upphånglad av kattskrället samtidigt som jag försöker skruva loss halsbandet så jag kan se vart han bor. Jag ser att han bor i huset jag står bredvid, och det finns ett telefonnummer till ägaren, men inget namn (förutom på katten som tydligen heter Lucifer). Här står jag och överväger mina alterantiv: A) Det är en gammal skada, som inte stör katten, och han får springa fritt på nätterna. B) Han kan ha skadat sig nu, ramlat ner från balkongen, och springer således runt utomhus mitt i natten utan att ägaren är medveten om detta. Jag är rätt övertygad om att alternativ A är det som är rätt, men samtidigt så minns jag när min brors katt ramlade ner från andra våningen förra sommaren, hur orolig jag var när jag inte kunde hitta henne och hur rädd hon var när jag väl hittade henne. Tänk om det faktiskt är så att alternativ B är det rätta alternativet. Kan jag då, med gott samvete, lämna katten ute själv? Tänk om ägaren vaknar upp imorgon och inser att katten är borta, och jag bara gick därifrån. Den vetskapen blir för mycket, och jag struntar i att klockan är fyra på morgonen, bär in katten i trapphuset och börjar ringa numret på halsbandet. Nu sover uppenbarligen människan, men jag ringer ändå tre gånger, samt lämnar ett sms och förklarar. Kanske vaknar ägaren upp imorgon och suckar över det dumma tidningsbudet som inte fattade att katten mådde bra, eller så vaknar ägaren upp imorgon och slipper vara orolig över vart katten tagit vägen. Och jag tar hellre epitetet ‘dum’ än ‘hjärtlös’.

Därav titeln. Att överväga konsekvenserna. För två somrar sedan hittade jag en man som låg och sov utanför ett trapphus. Jag delade ut tidningar då med, klockan var runt fyra-fem på morgonen och det var kyligt ute. Tre alternativ: A) Mannen är skadad. B) Mannen är mentalt sjuk. C) Mannen är så full att han inte lyckades öppna dörren, och istället valde att sova utomhus. Han låg ungefär så som lik-markeringar ser ut på TV, helt utslagen med armar och ben ut. Mina alternativ var att 1: Försöka väcka mannen eller 2: Skita i mannen. Om alternativ A) var fallet, så skulle nummer två resultera i att jag lämnar en skadad man utomhus i kyligt väder. Om alternativ B) stämde, så riskerade jag att väcka någon som var mentalt instabil och eventuellt farlig. Och om C) var fallet så skulle han antingen kunna vara aggressiv eller snäll. För mig var resultatet av alternativ A+2 en konsekvens jag inte skulle kunna leva med, så jag valde att försöka väcka mannen. Naturligtvis var han bara kalasfull, och det slutade i att jag hjälpte honom upp för trapporna in i sin lägenhet, genom att putta på honom i ryggen.

För att dra ett sista exempel kan jag berätta att jag och sambon ringde polisen en natt när vi kommit hem från bion. Vi hörde ett pipande ljud i grannlägenheten som inte tystnade efter flertalet minuter, och på en av balkongerna svängde tända ljus. Tilläggas bör att det bor många pensionärer här, så i min hjärna förvandlades pipet till ett scenario där en pensionär gått och lagt sig med stearinljus tända, kopplat bort hörapparaten och det nu var brandlarmet som försökte varna om att det brann. Drama Queen, javisst? Men tänk om? Tänk om jag vaknat till ljudet av brandbilar och någon hade kommit till skada, bara för att jag inte vågade ingripa och kolla upp saken? Vi kom i alla fall fram till att det antagligen bara var en frys eller dylikt som var öppen, och pipet kom därifrån. EFTER att jag gått in i grannlägenheten genom källaren, ringt på dörren på balkongen med de öppna ljusen och frågat om det var från dem pipen kom samt att vi konsulterat med 11414.

Kanske är jag jättelöjlig som låter min fantasi skena iväg på det här viset, men jag kan inte låta bli. Och att tänka på vilka konsekvenser som skulle kunna hända ifall jag inte agerade gör att jag inte bara kan strunta i det. Framförallt efter att ha läst studier som handlar om det här (förlåt för wikipedia, men klockan är fem och jag ska upp om fyra timmar. stäm mig!).

Och hela anledningen till det här inlägget var bara för att jag skulle känna mig lite mer rättfärdigad till att ha ringt en kvinna tre gånger mitt i natten. Och jag ska som sagt upp om fyra timmar för att jobba dagtid, så jag ber om ursäkt för taskiga meningsbyggnader och konstiga styckindelningar. Ni får överleva.

Taggar:, , , , , ,

Den här dagen är helt bananas. Vaknar upp, spelar några matcher NS2, får tummen ur och ringer äntligen upp tidningsjobbet för att meddela att jag tyvärr inte kan fortsätta jobba efter min provanställning går ut pga studier i Malmö. Är jättenervös för hur nyheten ska tas emot, men samtalet slutar istället med att min arbetsgivare är jätteglad för min skull, önskar mig all lycka i studierna samt tillåter mig till att sluta jobba 1,5 vecka innan provanställningen faktiskt går ut. Sen går jag ut och sätter mig på balkongen och börjar skriva ner vad som behövs packas och tas med till Malmö, och blir uppringd av ett nummer jag inte alls känner igen. Det är MBK som vill meddela att jag står som första sökande på en lägenhet, och vi avslutar samtalet med att komma överens om att ett kontrakt ska skickas upp per mail. 10 minuter efter det samtalet får jag ett telefonsamtal från ett företag som sysslar med marknadsföring. Tydligen har de sett min profil på arbetsförmedlingen och undrar ifall jag är intresserad av att börja jobba hos dem i Linköping.. Meddelar att jag tyvärr flyttar till Malmö i höst, varpå hon frågar om jag skulle vara i behov av heltidsjobb där nere istället, då de även har kontor där. Alltså va? Vad händer? Nu har jag ju inte möjlighet att jobba heltid nere i Malmö, men vartifrån kom bananskalet som jag just nu glider på? Och varför är det bara så att jag får telefonsamtal angående jobberbjudanden till jobb jag inte själv har sökt när jag har/ska flytta ifrån staden jobbet erbjuds i? Extra semester, lägenhet samt jobberbjudande på samma dag. Tack för den, universum!

Taggar:, , , , , ,

I mars började jobba med marknadsundersökningar på dagtid. Det innebär helt enkelt att man ringer upp olika företag och frågar ifall de har möjlighet att avvara några minuter för att svara på några frågor. Ibland ringer vi till dem som kunder för något företag, ibland är undersökningarna mer allmänna. Oftast brukar folk vara trevliga, hjälpa till och ställa upp om de har möjlighet. Men ibland träffar man på de människor som glömde sig lära hyfs. Som inte inser att man kan säga ”tack, men nej tack” och få ett ”inga problem, ha en trevlig dag!” tillbaka. De människor som tror att de har rätten att behandla andra människor precis som man själv vill, utan konsekvenser (Nödvändig parantes: det är OK att vara otrevlig mot försäljare eller personer som ringer och vill uppnå diverse saker genom att _tjata_, det är INTE OK att vara otrevlig mot människor som respekterar att du säger nej. Ta reda på vilken typ av person det är på andra sidan av telefonen innan du går rövhåls-mode). Vid enstaka tillfällen har jag haft möjlighet att sätta en idiot på plats genom telefon, som betett sig illa utan att ha skäl för det. Men oftast har man inte tillfälle, ork eller mod till att be någon dra åt helvete, eftersom man faktiskt representerar ett företag.

I slutet på maj började jag också jobba som tidningsbud, och har sedan dess jobbat 6 nätter och 5 dagar i veckan. Det har vart utmattande, och har resulterat i att jag allt som oftast fått för lite sömn mellan varven. Jag har dock alltid haft förnöjelsen av att slippa människor, och framförallt då idioter, som tidningsbud eftersom de flesta ligger och sover när jag är ute. Men idag när jag kom till upphämtningsplatsen inser jag att någon har vart där och snott tidningar. Personen eller personerna i fråga har snott ett par Stockholmstidningar från min kollega, flyttat på hans slutbunt av Östgöta Correspondenten, samt snott min slutbunt av Corren. Det innebar att jag alltså hade cirka 30 tidningar för lite och var tvungen att ringa nattförmannen och vänta på att han skulle köra ut nya tidningar till mig. Lagom irriterad på fyllon som gjort mig försenad drar jag igång, och efter en halvtimme ser jag vart mina snodda tidningar har tagit vägen. De ligger utanför ett trapphus, utspridda på marken.

wpid-20130706_045134.jpg

Jag himlar med ögonen, kommenterar för mig själv vilka jävla drägg det finns, och går för att dela ut en av mina egna tidningar i trapphuset. Till min stora förvåning så ser jag att de två som bor längst ner har tidningar i sina fack. Jag kollar närmare, och inser att det är dagens Corren som ligger där.

wpid-20130706_045235.jpg

Jag går upp en våning, och ser att tidningstjuven har delat ut även till dem. En våning till, och även där har alla fått varsin tidning, inklusive personen som faktiskt prenumererar i huset. WTF? Någon har alltså snott en bunt tidningar, öppnat den utomhus, tappat ut hälften, men tagit tillräckligt många för att dela ut till alla i trapphuset?

Jag såg i alla fall min chans till att gå fullt ut och lämna en passivt aggressiv lapp till min tidningstjuv. Man måste ju passa på när man har möljlighet?

wpid-20130706_055513.jpg

(Kära tidningstjuv,

Tack, för att du ville underlätta mitt arbete och hjälpa mig dela ut tidningen. Jag måste erkänna att jag är imponerad att du fick loss buntbanden, och hur olyckligt det var att du inte orkade balansera tidningarna så de ramlade ut. Nu blev det ju lite knasigt med vem som skulle ha tidningen också, det är ju bara en tidning här. Men jag är säker på att dina grannar uppskattar överraskningen av en gratistidning! Och om inte, så har de ju din egenskapade tidningshög utanför att dumpa dem i. Så tack för hjälpen <3 (men i framtiden kan du väl vara vänlig och ge fan i mina tidningar och sköta dig själv istället? Ok!) 

Varma hälsningar, Tidningsbudet)

Taggar:, , , , , , ,

Tre anledningar till att jag tycker om mitt jobb:

1. Man kan läsa böcker när man väntar på att man ska kopplas fram i växeln, står i telefonkö, väntar på nästa samtal etc. Det har inneburit att jag äntligen fick tummen ur och började läsa The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy. Jag har precis läst klart bok tre, och eftersom systemet ibland kopplar fram mig innan jag får upp min intro-skärm så har det lett till att jag öppnat mer samtal med att asgarva rakt ut än vad jag egentligen vill erkänna…

20130320_172857

2. Eftersom jag jobbar med att ringa till människor har jag inget behov av att se presentabel ut. Det innebär att jag kan gå dit i den störstaste, varmaste tröjan jag har i min garderob samt slänga upp inte-så-nytvättat hår i en knut utan att behöva oroa mig för att jag ger ett ovårdat intryck. Det är jätteskönt eftersom jag alltid fryser och är alldeles för lat för att tvätta håret på morgonen.

Camera 360

3. Det bästa med att arbeta på ett jobb som är väldigt slappt är att likasinnade människor söker sig dit. Därför kan jag spendera mina raster med att prata om böcker, filmer, spel och annat nördigt med folk som tycker det är roligt att prata om just böcker, filmer, spel och annat nördigt. Plus att alla bara är sådär härligt allmänt trevliga. Nu har jag ju ingen bild på det, men tänk er bild där alla skrattar och ser glada ut. Som kvinnor som äter sallad, fast med mer kontext.

Taggar:, , ,

Igår efter jobbet var jag så sjukt sugen på att köpa med mig en flaska vin hem och få min beskärda del av ”fredagskänsla”. Men eftersom då jag fortfarande hade en dags jobb kvar (med andra ord idags jobb), så tänkte jag att jag skulle vara vuxen, seriös och ansvarsfull. Eftersom jobbet är genom ett bemanningsföretag vill jag ju inte fucka upp något och sabotera mina chanser till att få fler jobb genom dem. Så jag höll mig borta från vinflaskorna och la mig innan tolvslaget för att se till att jag kom upp ordentligt.

Nu är klockan halv nio och det är lördag. Och trots de ansvarsfulla valen igår så känner jag mig bakfull. Hur fan gick det till? Vart är rättvisan där? :( Dessutom har jag lyckats överanstränga min högerfot genom att konstant gå/stå upp de senaste två dagarna, så fem timmars stående/gående idag kommer kännas superbt! Göra reklam för ett gym och halta fram på en fot, sänder lite mixade signaler?

Men ja, pengar är pengar, så då får man bita ihop och gnälla här istället för på jobbet. Dessutom går min buss om en timme och jag sitter här och skriver blogginlägg i morgonrock. Dags att börja göra mig iordning kanske.

Taggar:, , , ,

%d bloggare gillar detta: