Skip to content

WTBtalent

ett talanglöst liv

Category Archives: Jobb

Jag pratade med en vän innan om penisproblem, och insåg att jag nästan lyckats förtränga en incident som skedde förra året när jag jobbade som tidningsbud. Eftersom jag ännu inte lyckats förtränga incidenten helt så kom jag fram till att jag borde dokumentera den här för framtiden, så jag kan titta tillbaka och garva åt saken!

Vi börjar med lite kontext, så att vi förstår situationen bättre. Vid tidpunkten jobbade jag som tidningsbud i Linköping, och hade jobbat med det i någon månad eller två. När man delar ut tidningar har man alltid en så kallad ”upphämtningsplats” dit tidningarna blir levererade från tryckeriet (något simplifierat, men lev med det). I Linköping var vi tre stycken distrikt som hämtade tidningarna i samma busskur, mina båda kollegor var män av utländsk bakgrund (relevant i och med att all konversation skedde på halvtrasig engelska från deras sida) kring min ålder, båda något äldre än mig. Den ena killen minns jag inte var han kom ifrån, det kan ha vart Pakistan eller dylikt. Han hämtade alltid sina tidningar sent, ibland packade han när jag hade kört klart, så vi brukade prata ibland om han inte var stressad på att komma igång. Han var trevlig och smart, och vi hade några korta men givande diskussioner då hans engelska var bra. Den andra killen brukade hämta upp sina tidningar så tidigt som möjligt, precis som jag. Han var från Iran och vi brukade mest bara småprata när vi väntade på tidningarna. Oftast om musik, väder och Linköping, men även ibland politik, genus och situationen i Iran. De senare kom utav att vi alltför ofta fick vänta länge på tidningarna, de var inte sällan de kom 20-30 minuter försent och dessa diskussioner försvårades alltid av det faktum att han inte pratade eller förstod engelska speciellt bra. Vi utbytte aldrig några namn, men jag visste att han hade släkt i Göteborg, att han bott i Sverige ganska länge och att han hade flickvän. I gengäld visste han att jag bodde tillsammans med min dåvarande pojkvän och kom ifrån Göteborgsområden. Det var ungefär så väl vi kände varandra.

Incidenten i fråga kom sig en natt när vi väntat ganska länge på tidningarna, kanske 20 minuter. Vi hade snackat ganska mycket om allt möjligt när vi väntat och var båda på relativt gott humör. När tidningarna äntligen kom började vi båda separat packa våra vagnar tills jag börjar skratta åt en katalog vi också ska dela ut den här natten. Det var en sådan katalog man får i brevlådan ibland, med produkter av ”as seen on TV”-typen. Vi sätter oss ner och börjar bläddra i katalogen för att skratta åt alla konstiga produkter och jag försöker översätta de svenska beskrivningarna på engelska. Jag reser mig upp och bläddrar igenom resten av katalogen medan jag förbereder mig för att dra igång min runda, men stoppas av att min kollega ber mig bläddra tillbaka några steg. Han pekar på någon kräm och frågar vad det är för någonting. Följande konversation utspelas, där J=jag och H=han.

J: Oh, that’s a cream for back pains, like the one you rub in to soothe your muscles.
H: Aaaaah! I know that one! I have back problems.

Jag beklagar mig för hans skull och börjar tipsa om Ormsalva som är fenomenal mot muskelvärk och är mitt uppe i att förklara hur det fungerar när han stoppar mig

H: Nono.. Not that kind of back problems.. Other back problems!
J: Eh? Ok?

Jag fattar absolut ingenting, men tänker att det säkerligen bara är någon språklig barriär som gjort att han missuppfattat det jag förklarat, för det finns ju inte många fler ryggproblem än skelett- alternativt muskelvärk. Men jag låter honom hållas, tänker att det inte är värt att försöka förklara allting igen.

H: By the way, do you know the tablets you can get from försäkringskassan?
J: What? Tablets from försäkringskassan?
H: Yes! Yes! You can get special tablet from where försäkringskassan is. Me and my girlfriend was there the other day for appointment so I could get tablets for my problems.

Först här inser jag att han pratar om tabletter, alltså pills. Jag hörde inte vad han sa när han nämnde ”tablets” och är fortfarande väldigt förvirrad. Tabletter från försäkringskassan? Vad är det här? Pratar han om remiss eller liknande, arbetsrelaterad skada och sjukersättning?

J: Well, that’s good then I suppose? That you can get pills for your ache?
H: Oh, no. Not ache. Just problems. Problems with it not getting hard enough. My girlfriend is very upset, she made me go to doctor and spend really much money, 900 kronor for tablets! But I want her to be happy, so I said OK, let’s go to doctor and see what he can do.

Nu är jag verkligen förvirrad, fattar absolut ingenting. Så jag nickar bara och hummar medstämmande. Det brukar fungera i dessa situationer, konversationen brukar gå vidare av sig själv. Men den här gången är han fast besluten om att fortsätta prata om ämnet, trots att det är uppenbart att vi inte riktigt förstår varandra. Så han bestämmer väl sig för att tala klartext, till min stora förtvivlan.

H: I hope tablets work now, we’ll be picking them up next week. Then my girlfriend will make me take them so we can see if my penis get hard.

PENIS?! VÄNTA NU HÄR?! Pratade vi inte nyss om RYGGPROBLEM!? Vartfan kom din PENIS in i bilden? Och varför i hela fridens namn berättar du det här för mig? Vid det här laget vill jag bara därifrån, så jag försöker ursäkta mig genom att indikera att jag måste börja jobba. Men nej, det går han inte riktigt med på.

H: The doctor say erection problem is very common, that it happens to a lot of people. So I can get these tablets, what do you call them? Viagra? And then my penis will not be soft, my erection problem will be good instead. Then my girlfriend will be satisfied.

Jag i princip springer därifrån, naturligtvis inte utan att vänligt meddela att jag måste börja jobba, och samtidigt hålla med om att jovisst, det är ett vanligt problem och önska honom lycka till med sina erektionsproblem. Don’t get me wrong här, jag är inte pryd, och jag har inga problem med att tala om erektionsproblematik. Men jag föredrar en setting där jag inte sitter ensam mitt i natten med en främmande man jag knappt känt i tre veckor, där våra tidigare diskussioner framförallt handlat om hur vädret har vart under dagen och vilken musik vi lyssnar på. Framförallt när engelskan är knapphändig och missförstånd är ett faktum.

penisproblem

Nåväl, 10 minuters motstridig konversation om hans penis kan jag väl leva med, konstigare saker har ju hänt. Så när vi natten därpå sitter i busskuren och väntar på våra tidningar är konversationen tillbaka till våra normala samtalsämnen; vad vi har gjort under dagen, hur vädret ska bli under morgondagen och varför tidningarna är sena som vanligt. Jag andas ut lite, jag är safe. Jag behöver inte höra mer om hans penis, han fattade att jag inte var bekväm med samtalsämnet. Eller ja, det var vad jag trodde i alla fall. För efter 10 minuters kallpratande gick det neråt för konversationen. Neråt till hans penis.

H: Oooh! So me and my girlfriend was at doctor today and I got tablets. We tried them and they work super! We had sex for really long time, I didn’t get soft at all and my girlfriend was very pleased! I stayed hard all the time!

Åhgud. Jag börjar gråta lite inombords och förbannar min svenskhet – för lagom för att känna mig bekväm i penisprat med en kollega jag knappt känner, men för artig för att säga åt honom att vara tyst då jag var medveten om att vi skulle spendera åtskilliga nätter väntandes tillsammans. Så jag ville hålla god ton, och i min hjärna innebar det att jag inte bad honom sluta tala om sin penis.. Så jag gratulerar honom för den lyckliga utkomsten och bestämmer mig för att enbart svara ja eller nej (eller i alla fall med så få ord som möjligt) så han skulle förstå hinten. Vilket han naturligtvis inte gjorde. Konversationen ledde istället vidare till att han började fråga mig hur ofta jag och min dåvarande pojkvän hade sex, hur stor penis han hade, om han hade stånd hela tiden när vi hade sex, om det var svårt för honom att få stånd, om jag var nöjd med hans penis, hur länge vi brukar ha sex, hur länge vi har vart tillsammans, att det var konstigt att vi bodde ihop utan att vara förlovade eller liknande och så vidare. Jag känner mig inte helt bekväm med att prata om min pojkväns penis för den delen heller, så jag ser min chans att styra in samtalet på hans flickvän istället. Vilket för komiska anledningar var hysteriskt bra gjort, samtidigt som det gjorde mig ännu mer obekväm. Jag får reda på att hans flickvän är gift sedan länge och ganska mycket äldre än honom.

J: She’s married?! So.. You’re the other guy then? Does her husband know about this?
H: Yes. Yes. He knows. He doesn’t say anything about it. She needs lots of sex, he understands. And I’m one of the other guys, yes.
J: Wait.. One of the other guys? She has.. more? Not only you and her husband, but other guys too?
H: Oh, yesyes! She gets bored, doesn’t just want one type of penis! She like trying different penises, from different nationalities.
J: Ehh.. Ok?
H: Well yes! She says penises from different nationalities have different qualities. You know black penis, they’re hot. She says they can do it 24/7, all the time hot! And asian penis! Oooooooh, she says asian penis VERYYYY POWERFUUUUUL!

Vid det här laget börjar jag garva. Mycket har blivit sagt om asiaters penisar, men att de skulle vara ”powerful” var nytt för mig. Men det är nu jag inser hur fundementalt olika jag och min kollega är, för han börjar bli nyfiken på varför jag tycker det är så konstigt att hans gifta flickvän har sex med hela världens penisar. Han frågar om inte jag också vill prova olika typer av penisar (varpå jag börjar bli livrädd för att han själv vill prova på en ny nationalitet, hans flickvän är Iranier precis som han själv), om jag och min pojkvän bara har sex med varandra, om vi inte tröttnar, om jag aldrig haft sex med olika personer under samma period och så vidare. Jag förklarar min konservativa syn på förhållande för honom, och meddelar att jag absolut är nöjd med monogami, aldrig skulle få för mig att prova på någonting annat. Samtidigt som att jag är fruktansvärt nöjd över att vi inte längre pratar om hans penisproblem så är jag inte alls nöjd med den grad av utfrågning som pågår, och känner mig inte alls bekväm med att dela med mig så mycket av mitt sexliv till en kollega. Jag sitter hela tiden och kollar på klockan, försöker locka fram tidningsbilen med mina tankar utan större framgång. Jag sitter fast i en situation jag inte alls vill vara i och förbannar ännu en gång min svenska svaghet, född ur artighet. När tidningsbilen ÄNTLIGEN anländer, FYRTIO minuter för sent (vilket alltså inneburit trettio minuters diskussion om hans flickvän och deras sexliv kombinerat med triljoner frågor om mitt sexliv) packar jag min vagn fort som bara fan och skyndar iväg innan han kan fortsätta diskussionen.

Jag börjar medvetet komma senare till jobbet efter den natten, och lyckas undvika honom i ett par dagar. Tills tidningsbilen är försenad igen, och jag blir tvungen att sätta mig ner bredvid honom i busskuren och vänta igen. Jag ber en stilla bön om att han har fattat vinken, vilket naturligtvis visar sig vara helt lönlöst, för det går inte en halv minut innan han börjar prata om sina erektionsproblem igen. Vid det här laget har jag dock fått nog, och lyckas tydligen ge honom en tillräckligt stor hint för att han ska sluta prata om det.

Men jag är förevigt ärrad av graden av TMI. Kollegor ska inte berätta om sina erektionsproblem för andra kollegor, framförallt inte om man knappt känner personen i fråga. Än mindre när det är mitt i natten och kollegan är en yngre kvinna med pojkvän, vilket borde vara en tillräckligt stor indikation på att hon inte finner ett intresse i din penis. Dock måste jag ändå erkänna att jag fick ut någonting av dessa tre ofantligt obekväma diskussioner:

1. Man kan tydligen finna det konstigt att man bor ihop med någon man inte har några planer på att gifta sig med inom en snar framtid, men samtidigt tycka att det är helt okej att en gift kvinna söker sig till multipla partners av olika nationaliteter.

2. Black penis = very hot, 24/7 hot.

3. Asian penis  = VEEEEERY POOWERFUUUUUL

:D

Annonser

Taggar:, , , , ,

Nu ska jag inte vara överdrivet dramatiskt, vi har fortfarande nästan två veckor kvar på månaden. Men jag funderar på fullaste allvar över vad som hände med de två första veckorna.

Jag är ganska medveten om att det antagligen är för att jag jobbat och pluggat mer eller mindre konstant sedan den 4 november, och att dagarna på så sätt buntats ihop till en ändlös sträcka av blörhgghghgh. Vakna 0600 -> cykla till jobbet -> jobba tills 1630 -> cykla hem -> äta middag -> plugga -> rinserepeat.

s4_Upload1

Det är rätt skönt att jag numer bor ensam, för jag slipper göra tid för att vara social. Istället passar jag på att få utlopp för alla mina quirks på jobbet genom att garva ihjäl mig åt knasiga kunder och så bombarderar jag Mike med idioti när vi går till affären.
Vi har förövrigt två stycken på jobbet som heter Hugo. Jag anser att detta är smått fantastiskt då jag aldrig tidigare mött en Hugo men nu helt plötsligt har mött två. Fast min hjärna klarar inte riktigt av det och det är alltid jättenära att jag kallar Hugo för Hampus. Jag har säkert lyckats göra det också, men han är antingen snäll nog eller disträ nog för att inte påpeka det.

Det har nästan hunnit gå tre månader sen jag flyttade ner hit. Om systembolaget bad mig göra en undersökning på mina alkoholvanor skulle de förfäras. Jag har nog druckit mer dessa tre månader än jag gjorde förra året. Den mängd människor jag har träffat på tre månader är rätt absurd. Den mängd falafel jag har ätit är försvinnande liten; en. Det mest använda skånska uttrycket jag hör är ”klyddigt”. Det tog mig en hel månad innan jag vågade cykla i Malmö, och numer cyklar jag överallt. Jag har lärt mig att all washi-tejp i världen inte lyckas hålla planscher uppe på skrovliga betongväggar. Snapchat introducerades under tvång av en dansk. Nio gånger av tio frågar folk om jag ”ska bli nästa Leif GW Persson?” efter jag förklarat vad jag pluggar. Jag har börjat streama när jag spelar spel. Och jag känner mig ganska vuxen, samtidigt som jag känner mig jätteung på samma gång.

Överlag är jag rätt nöjd med mina första tre månader. Även om de passerar förbi i expressfart. Så chilla lite November?

 

 

Taggar:, , , , , , , ,

Som tidningsbud i Linköping har du Östgöta Correspondenten som huvudtidning. Det innebär att du har allra flest av Corren, och flest personer har valt att prenumerera på Corren. Mitt distrikt är ganska litet, så det innebär att jag bara har 125 stycken Corren att dela ut, give or take. Utöver det, på en vanlig dag, så har jag fyra Stockholmstidningar -> 2 Dagens Industri och 2 Svenska Dagbladet. På måndagar får jag ett tiotal Hemmets Veckotidning, på Onsdagar ett tiotal Hemmets Journal, plus ett trettiotal NyTeknik. All in all så är det ett ganska skönt distrikt, lite väl litet för att kunna få någon bra lön, men ganska skönt sommarjobb. Jag har två timmar på mig varje morgon, där jag får lön. Tidningarna kan delas ut närsom på natten så länge jag är klar allra senast klockan 0600. Jag har en inställelsetid på 0330, tidningarna brukar nästan alltid komma 0240, och eftersom jag springer min runda på max en och en halv timme så brukar jag nästan alltid vara påväg hem redan vid 0400. Det är en ganska så lägenhets-tung runda, med 35 trapphus jag måste springa i varje dag. 8 av dessa har dessutom hiss, så jag behöver inte ens springa uppåt i trappan. De flesta trapphus har 5 trappor med 9 trappsteg i varje trappa. Vissa har dock 6 trappor eller 10 trappsteg, så för enkelhetens skull kan vi säga att det är ungefär 50 trappsteg i varje trapphus. Eftersom jag springer vartannat trappsteg upp, men tar alla trappsteg ner blir det ungefär 75 trappsteg per trapphus. Så på en normal dag springer jag ungefär 1440 trappsteg, beräknat på hur många våningar jag springer i varje trapphus.

Men sen kommer torsdagarna. På torsdagar har Corren en bilaga som heter Bostad. Och Corren tycker att alla som inte prenumererar på deras tidning borde i alla fall få bilagan varje torsdag, vilket innebär att jag får ungefär 250 stycken extra tidningar att dela ut. NTM (företaget jag jobbar för) tycker att det borde ta ungefär 40 minuter extra att dela ut Bostad, så på torsdagar har jag betalt för hela 2h40m. Vi kan börja med att räkna ut ungefär hur många trappsteg extra jag måste springa: 33 trapphus utan hiss x 75 = 2475 trappsteg. Så ungefär 1000 trappsteg extra, på fyrtio minuter. Då räknar jag inte med alla hus med hiss, där jag har ungefär 15-20 extra tidningar att dela ut i varje, eller alla extra brevlådor jag måste stanna vid. Så beräknad tid för 1440 trappsteg+diverse brevlådor, med ca 130 tidningar är 2 timmar. Beräknad tid för 2475 trappsteg+diverse brevlådor, med ca 480 tidningar är 2 timmar och 40 minuter. Redan här börjar matematiken kännas lite konstig, men fair enough. Jag springer ju redan i de flesta trapphusen, så det är ju inte så mycket extra jag måste springa? Någon våning eller två bara.. Plus att jag måste packa min vagn två gånger, eftersom alla tidningar inte får plats, även om jag i vanliga fall skulle kunna få plats med alla mina tidningar i en av mina två väskor.. Men det tar ju bara tio-femton minuter extra. Man kan leva med det också.

Igår hade NTM dessutom bestämt att vi skulle extraknäcka lite som brevbärare, och dela ut direktreklam i form av adresserade brev. Vi brukar få ett par stycken brev med fakturor från Corren och SvD då och då, men igår hade Läkarmissionen slagit på stort, och nu fick jag närmare 30 stycken brev att dela ut. Utöver dessa hade jag även fyra stycken AKT (som jag aldrig haft turen att få dela ut innan, på mina tre månader) och fyra stycken CHE (som jag haft äran att få dela ut hela en gång innan, precis i början på mina tre månader) som jag inte hade en aning om vilka skulle ha. Så jag fick sonika ta upp min budbok och hålla koll på det hela tiden. Samt hålla kontinuerlig koll på brevhögen så jag inte missade någon. Samt springa längst upp i alla trapphus och stanna vid varenda brevlåda. Fine, big deal, jobb suger ibland. Sånt är livet. Och det är ju inte så att man har ont om tid, man har ju till klockan sex på sig innan folk får börja klaga på att du är sen! Du kan ta det lungt och sansat, ta din tid. Eller vänta nu, nä. Det kan du inte alls. Eftersom tryckeriet alltid verkar ha stora problem att hinna trycka klart alla tidningar i tid, får vi tidningsbud alltid vänta. Tidningarna ska som sagt vara på plats 0240, och för att hinna till 0600 på 2h40m behöver jag allra senast börja 0320. Gott om tid? Asbolut. Men då tidningarna kommer 0315 OM MAN HAR TUR, så får man genast lite mer problem med att faktiskt lyckas hinna klart. Det tar 10-15 minuter att packa sin vagn, vilket gör att man FÖRHOPPNINGSVIS hinner börja innan 0330. Så enligt NTM’s tidsuppskattning borde jag hinna blir klar vid 0610, så alltså redan där 10 minuter sen. Nu är ju dock NTM’s tidsuppskattning extremt jävla skitdålig, och det tar inte alls 40 minuter extra på torsdagarna med bostad. På mitt lilla distrikt tar det minst 50 minuter extra, och då springer jag som en galning i trapphusen. Så rent tekniskt sett delar jag ut Bostad i tio minuter utan att få lön för det. Tur är det väl då att jag sett till att kunna mitt distrikt bra nog så det bara tar 2h30m för mig, så jag får lön för hela perioden. 05.57 blev jag klar igår. Då hann jag till och med klappa en katt i en halv minut också. Det tog bara en timme extra. Kanske hade jag inte brytt mig lika mycket om det inte vore för att NTM redan försöker lura mig på pengar genom att gå emot facket och vägra ge mig betalt enligt min yrkeserfarenhet. NTM menar att det är företagserfarenhet som gäller, trots att facket säger att det är i branchen, och på mina anställningspapper så står det att lönen beräknas enligt ”tid i yrket”. Men jag antar att NTM avlar en egen sorts tidningsbud, så därför är yrket annorlunda här?

Jag har bara två nätter kvar nu, så därför struntar jag i att bry mig över allt negativt som kan hända om man skriver negativt om sitt jobb. Jag är i alla fall tacksam över att Linköpingsavdelningen på NTM är bra, och att min chef där säger ”ligg på dom, du har rätt och facket håller med dig”.  Och eftersom jag är så makalöst trött på allting får det bli en lång vägg av text, som inte är speciellt rolig. Kanske tjänar det en mening att låta det ligga här, så jag kan påminna mig själv om att jag ska stå på mig, och inte acceptera absurda arbetsplatser.

Och en TL;DR för er som inte orkade ta er igenom: Varje torsdag får jag väldigt många extratidningar att dela ut, och mitt jobb kan inte räkna ut att det tar mer tid än vad man får betalt för. Dessutom är mitt jobb snåla jävlar som går emot fackets regler om lön enligt yrkeserfarenhet.

TVÅ DAGAR KVAR.

Taggar:, , , ,

Den här dagen är helt bananas. Vaknar upp, spelar några matcher NS2, får tummen ur och ringer äntligen upp tidningsjobbet för att meddela att jag tyvärr inte kan fortsätta jobba efter min provanställning går ut pga studier i Malmö. Är jättenervös för hur nyheten ska tas emot, men samtalet slutar istället med att min arbetsgivare är jätteglad för min skull, önskar mig all lycka i studierna samt tillåter mig till att sluta jobba 1,5 vecka innan provanställningen faktiskt går ut. Sen går jag ut och sätter mig på balkongen och börjar skriva ner vad som behövs packas och tas med till Malmö, och blir uppringd av ett nummer jag inte alls känner igen. Det är MBK som vill meddela att jag står som första sökande på en lägenhet, och vi avslutar samtalet med att komma överens om att ett kontrakt ska skickas upp per mail. 10 minuter efter det samtalet får jag ett telefonsamtal från ett företag som sysslar med marknadsföring. Tydligen har de sett min profil på arbetsförmedlingen och undrar ifall jag är intresserad av att börja jobba hos dem i Linköping.. Meddelar att jag tyvärr flyttar till Malmö i höst, varpå hon frågar om jag skulle vara i behov av heltidsjobb där nere istället, då de även har kontor där. Alltså va? Vad händer? Nu har jag ju inte möjlighet att jobba heltid nere i Malmö, men vartifrån kom bananskalet som jag just nu glider på? Och varför är det bara så att jag får telefonsamtal angående jobberbjudanden till jobb jag inte själv har sökt när jag har/ska flytta ifrån staden jobbet erbjuds i? Extra semester, lägenhet samt jobberbjudande på samma dag. Tack för den, universum!

Taggar:, , , , , ,

I mars började jobba med marknadsundersökningar på dagtid. Det innebär helt enkelt att man ringer upp olika företag och frågar ifall de har möjlighet att avvara några minuter för att svara på några frågor. Ibland ringer vi till dem som kunder för något företag, ibland är undersökningarna mer allmänna. Oftast brukar folk vara trevliga, hjälpa till och ställa upp om de har möjlighet. Men ibland träffar man på de människor som glömde sig lära hyfs. Som inte inser att man kan säga ”tack, men nej tack” och få ett ”inga problem, ha en trevlig dag!” tillbaka. De människor som tror att de har rätten att behandla andra människor precis som man själv vill, utan konsekvenser (Nödvändig parantes: det är OK att vara otrevlig mot försäljare eller personer som ringer och vill uppnå diverse saker genom att _tjata_, det är INTE OK att vara otrevlig mot människor som respekterar att du säger nej. Ta reda på vilken typ av person det är på andra sidan av telefonen innan du går rövhåls-mode). Vid enstaka tillfällen har jag haft möjlighet att sätta en idiot på plats genom telefon, som betett sig illa utan att ha skäl för det. Men oftast har man inte tillfälle, ork eller mod till att be någon dra åt helvete, eftersom man faktiskt representerar ett företag.

I slutet på maj började jag också jobba som tidningsbud, och har sedan dess jobbat 6 nätter och 5 dagar i veckan. Det har vart utmattande, och har resulterat i att jag allt som oftast fått för lite sömn mellan varven. Jag har dock alltid haft förnöjelsen av att slippa människor, och framförallt då idioter, som tidningsbud eftersom de flesta ligger och sover när jag är ute. Men idag när jag kom till upphämtningsplatsen inser jag att någon har vart där och snott tidningar. Personen eller personerna i fråga har snott ett par Stockholmstidningar från min kollega, flyttat på hans slutbunt av Östgöta Correspondenten, samt snott min slutbunt av Corren. Det innebar att jag alltså hade cirka 30 tidningar för lite och var tvungen att ringa nattförmannen och vänta på att han skulle köra ut nya tidningar till mig. Lagom irriterad på fyllon som gjort mig försenad drar jag igång, och efter en halvtimme ser jag vart mina snodda tidningar har tagit vägen. De ligger utanför ett trapphus, utspridda på marken.

wpid-20130706_045134.jpg

Jag himlar med ögonen, kommenterar för mig själv vilka jävla drägg det finns, och går för att dela ut en av mina egna tidningar i trapphuset. Till min stora förvåning så ser jag att de två som bor längst ner har tidningar i sina fack. Jag kollar närmare, och inser att det är dagens Corren som ligger där.

wpid-20130706_045235.jpg

Jag går upp en våning, och ser att tidningstjuven har delat ut även till dem. En våning till, och även där har alla fått varsin tidning, inklusive personen som faktiskt prenumererar i huset. WTF? Någon har alltså snott en bunt tidningar, öppnat den utomhus, tappat ut hälften, men tagit tillräckligt många för att dela ut till alla i trapphuset?

Jag såg i alla fall min chans till att gå fullt ut och lämna en passivt aggressiv lapp till min tidningstjuv. Man måste ju passa på när man har möljlighet?

wpid-20130706_055513.jpg

(Kära tidningstjuv,

Tack, för att du ville underlätta mitt arbete och hjälpa mig dela ut tidningen. Jag måste erkänna att jag är imponerad att du fick loss buntbanden, och hur olyckligt det var att du inte orkade balansera tidningarna så de ramlade ut. Nu blev det ju lite knasigt med vem som skulle ha tidningen också, det är ju bara en tidning här. Men jag är säker på att dina grannar uppskattar överraskningen av en gratistidning! Och om inte, så har de ju din egenskapade tidningshög utanför att dumpa dem i. Så tack för hjälpen <3 (men i framtiden kan du väl vara vänlig och ge fan i mina tidningar och sköta dig själv istället? Ok!) 

Varma hälsningar, Tidningsbudet)

Taggar:, , , , , , ,

Tre anledningar till att jag tycker om mitt jobb:

1. Man kan läsa böcker när man väntar på att man ska kopplas fram i växeln, står i telefonkö, väntar på nästa samtal etc. Det har inneburit att jag äntligen fick tummen ur och började läsa The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy. Jag har precis läst klart bok tre, och eftersom systemet ibland kopplar fram mig innan jag får upp min intro-skärm så har det lett till att jag öppnat mer samtal med att asgarva rakt ut än vad jag egentligen vill erkänna…

20130320_172857

2. Eftersom jag jobbar med att ringa till människor har jag inget behov av att se presentabel ut. Det innebär att jag kan gå dit i den störstaste, varmaste tröjan jag har i min garderob samt slänga upp inte-så-nytvättat hår i en knut utan att behöva oroa mig för att jag ger ett ovårdat intryck. Det är jätteskönt eftersom jag alltid fryser och är alldeles för lat för att tvätta håret på morgonen.

Camera 360

3. Det bästa med att arbeta på ett jobb som är väldigt slappt är att likasinnade människor söker sig dit. Därför kan jag spendera mina raster med att prata om böcker, filmer, spel och annat nördigt med folk som tycker det är roligt att prata om just böcker, filmer, spel och annat nördigt. Plus att alla bara är sådär härligt allmänt trevliga. Nu har jag ju ingen bild på det, men tänk er bild där alla skrattar och ser glada ut. Som kvinnor som äter sallad, fast med mer kontext.

Taggar:, , ,

sommarkurser

 

Ifall jag inte skulle tycka att sommarjobb är jobbigt nog så tänkte jag att jag kunde söka lite distanskurser som lät roliga också. För att liksom försäkra mig om att jag inte behöver ha något socialt liv eller dylikt, hosthost. Jag fick frågan ifall det inte skulle vara lite kaka på kaka att läsa kriminologi-kurser i sommar när jag ändå ska söka kriminologiprogrammet i höst, men vadfalls! Knappast som att jag skulle kunna få nog! Dessutom lät litteraturen väldigt spännande, och det skadar ju aldrig att ha mer kunskap än vad som krävs :) Slängde med lite sociologi också, eftersom de båda lät sjukt spännande. Så förhoppningsvis blir det nattjobb och dagstudier i sommar, känns fint att ha lite mer säkerhet till att kunna njuta av min egen balkong för första gången, istället för att behöva förlita mig på Varbergs balkonger :)

Taggar:, , , , , , , , , , ,

%d bloggare gillar detta: