Skip to content

WTBtalent

ett talanglöst liv

När det är dags för Melodifestivalen och Eurovision Song Contest delas Sverige upp i två läger. Den ena sidan hatar skiten, är arga och upprörda för att Sverige så nödvändigtvis måste förpesta deras tillvaro med en massa musik och jippon. Den andra sidan älskar alltihopa och sitter bänkade framför TVn för att inte missa någonting viktigt. Sen har vi naturligtvis alla vi som håller oss i mitten, som inte direkt älskar spektaklet, men som kan tänka oss att slänga en blick på TVn om det ändå står på. Själv brukar jag undvika allting runtomkring, alla snack inför, alla deltävlingar. Ibland tittar jag på finalen i Melodifestivalen, ibland nöjer jag mig med att bara titta på huvudfinalen i Eurovision Song Contest. Det fanns länge en åsikt om att all musik i ESC är skit, att alla länder bara kompisröstar och att alltihopa skulle kunna passa som en nivå i Dantes inferno, men i min åsikt tycker jag att alla de som fortfarande håller sig till den åsikten borde öppna upp sig och inse att ESC har blivit så mycket mer. Det slinker naturligtvis in en hel del skräpmusik, och vissa länder kommer alltid att rösta på varandra, men de högsta poängen brukar generellt sett gå till den låt som faktiskt är mest populär. Som förra året, och Euphoria. Den kammade hem en enorm andel tolvor, vilket då bevisligen inte påverkades av kompisröster. Min absoluta favoritlåt i år var Norges bidrag, så ska då jag bli anklagad för att kompisrösta om jag valt att rösta? Nä, uppenbarligen inte. Om man fortsätter vägra ESC av princip, för att det är ett jippo utan dess like och för att all musik suger, ja då tycker jag att man missar en hel del. Naturligtvis finns de folk som har en ganska smal musiksmak, som inte blir representerad i ESC. Men om man tittar på årets lineup så hade vi långt mycket mer än bara smäktande ballader och tuggummipop. Norges elektroniska bidrag, Greklands ska-låt, Ungerns och Maltas singer-songwriter bidrag, och till viss del även Armeniens låt som var skriven av Black Sabbaths Tony Iommi. Det är bra mycket mer till buds än Disney-ballader och generisk pop, eller hur?

Själv tittar jag på ESC för musikglädjen som finns där, och för att, om jag har tur, hitta ny och spännande musik. Lena, som vann för ett par år sedan för Tyskland, släppte förra året en kanonbra skiva som jag lyssnade extremt mycket på. Loreens nya skiva är också fantastiskt bra. Och jag kan knappt vänta tills Margaret Berger släpper nytt, Koza Mostras EP kommer spelas varm i sommar, och Emmelie de Forests röst kommer få många fler tillfällen till att skina nu när hon gick och vann alltihopa. ESC gör mig glad, för det ger mig en möjlighet till att hitta musik från andra länder som jag aldrig skulle hittat förut. Och de ger en fantastisk möjlighet till unga artister att få ett uppsving och ge dem en större chans till att kunna utvecklas. Heja ESC!

Annonser

Taggar:, , , , , ,

%d bloggare gillar detta: