Skip to content

WTBtalent

ett talanglöst liv

HEADS UP: Spoiler-varning på Dexter säsong fyra och framåt! Klickar du på ‘läs vidare’ får du skylla dig själv.

Åh, Dexter <3

Jag vet inte om det beror på att jag kollat faseligen mycket på Dexter på kort tid eller om det har att göra med att jag bara kollat på faseligen mycket kriminalserier i mina dagar, men jag blev rätt bra på att förutspå vad som skulle hända i serien. Jag väljer att tro på att jag är exceptionellt skarpsynt snarare än att serien ger tydliga signaler. hosthost. För mitt egos skull ;>

Först var det angående Trinity, när jag la upp en teori till hela tre-enigheten för Andreas när man först fick se fotografierna. Jag hade visserligen fel på badkaret, men de andra två var rätt spot on. Näst upp var säsong sex, där jag tidig snappade upp signaler om vem som egentligen var vem i DDK-duon. Jag luftade mina tvivel för Andreas, och jag måste säga att han har vart väldigt duktig med att hålla masken angående mina teorier. För visst hade jag rätt i DDK. Sist ut var den allra sista scenen i det allra sista avsnittet, där jag ungefär två sekunder innan något oerhört avgörande sker får den där känslan av en sten i magen. Tänker ”herregud, det här kommer hända”, inser att ”nej, det kan jag ju inte veta säkert” bara för att känna att ”jo, det vet jag visst”. Och så händer det. Jag älskar känslan av att hitta twisten millisekunder innan den händer. Även om man faktiskt kan lägga ihop 1+1 och det blir 2, så är det ändå så givande att koppla ihop dem innan man får svaret.

Och även om Dexter ibland har vart lite korkad (vem fan tror att en badguy har lyckats krypa in igenom en lucka i golvet, stängt luckan och sen INNIFRÅN LUCKAN flyttat ett sjukt tungt bord så den står PÅ luckan? Telekinesi?!), och på ett ställe eller två vart lite förutsägbar, så är det ändå den serie som gett mig allra mest överraskningar utan att aktivt försöka lura mig. Vilket jag uppskattar ofantligt. Det är skönt med en serie som inte känner ett behov av att antingen skriva på näsan eller vara överdrivet kryptisk. Man får en chans att klura ut saker, och det man inte lyckas klura ut blir gastkramande. Och fast jag initiellt var intresserad av serien på grund av hela ‘ohai, imma serial killer’-aspekten, så fick den mig att bry mig om alla andra karaktärer.

För att avsluta: nej, jag är inte jätteförtjust i Deb-Dexter utvecklingen som startade i näst sista avsnittet. ja, jag önskar att säsong sju kunde starta TYP NU.

Annonser

Taggar:, , , , ,

%d bloggare gillar detta: