Skip to content

WTBtalent

ett talanglöst liv

Jag har alltid tyckt att jag hanterat motgångar bra. Att jag alltid lyckats rycka på axlarna och fixa det på något annat vis. Försökt gilla läget och göra det bästa av situationen även om det inte blivit som jag tänkt mig.

Men på senare har det verkligen gått åt motsatt håll. Man kan tycka att jag borde blivit mer vuxen med åren, och lärt mig hantera motgångar bättre, men snarare så har jag regresserat och blivit gnällig. När jag möter motgång så tjurar jag som om jag vore fem år igen. Det förbryllar mig lite, eftersom jag alltid tyckt att ‘gilla läget’-attityden har vart en väldigt positiv egenskap. Så varför ändra på en egenskap som man gillar?

Handlar det om att jag generellt är mer pessimistisk? Mer missnöjd med saker? Enligt logikens alla regler borde det vara tvärtom. Saker går ju bra nu. Efter tre terminer av universitetsstudier som gått åt pipan har jag inte bara snart lyckats genomföra en 60hp-kurs, jag har också lyckats göra det med flertalet VG-stämplar i betygen. Jag har en pojkvän som jag tror är custom made för mig enbart, aldrig trodde jag att man kunde vara så kompatibel med någon och känna så mycket kärlek.Vår ekonomi börjar sakta med säkert ordna upp sig och vi har unnat oss saker, ny teknik, nya möbler. Min tillvaro är bra och jag borde vara nöjd. Men ju bättre jag själv mår, desto sämre hanterar jag motgångar. Desto mer oresonlig blir jag när saker inte blir precis som jag tänkt mig. Blir det jobbigt, eller om en del blir försenad eller fallerar vill jag bara ge upp. Och jag tvingar folk att utstå mina barnsliga resonemang. Istället för att kämpa och försöka hitta alternativa vägar vill jag bara ”skita i det” och tycker att jag själv är en idiot för att jag faktiskt trodde att jag skulle kunna lyckas genomföra idén. Hur korkat är inte det?

Jag har alltid sagt att jag inte gör nyårslöften eftersom nyårslöften är till för att brytas. Istället väljer jag att inspireras av det senaste avsnittet av MLP, jag väljer att börja leva i harmoni. Genom att bli mer harmonisk och genom att återigen lära mig att gilla läget ska jag bli lite mer dräglig vid motgångar. Det blir mitt julbeslut. Så för att avsluta ett långt inlägg efter en lång tid av tystnad väljer jag att slå ett slap för nyproduktionen av My Little Pony. De som tror att MLP är en serie för 6-åriga flickor har uppenbarligen ingen aning om hur mycket vi alla kan lära oss från pastellfärgade ponies.

Annonser

%d bloggare gillar detta: