Skip to content

WTBtalent

ett talanglöst liv

Åh. När klockan är halv ett och man ska upp klockan sju och man fortfarande har miljoner saker kvar att göra så handlar det om att prioritera rätt. Diska – check, packa – halvcheck. Redigera skor och publicera blogginlägg – check check!

För skor som man inte kan gå i men som man ändå försöker trippa runt med på lägenhetens laminatgolv kan fungera som en ypperlig motivation. För att jag känner mig lite flickigare, lite närmare den färdväg jag vill ta som person. När jobbångest, packångest, sova-borta-jag-kan-kanske-inte-somna-till-serierångest, skolångest och livsångest tränger sig lite för nära kan ett par trånga skor som gör mig ännu längre få mig att tänka på annat. Som Sara. Att gå ut för första gången i sådana skor med Sara bredvid som skrattar och dansar och leder mig rätt när jag bara snubblar fram. Att komma ihåg hur det var när man var 15 och aldrig i hela livet skulle kunna tänka sig att ens ta i sådana skor. Och sen inse att man är rätt nöjd med att man faktiskt tog i skorna. Och komma på att de bara kostade fyrtionio kronor. Och David som tycker jag blir för kvinnlig.

Ibland behövs det ett par skor med hög klack för att ta en paus mellan alla måsten. För att sedan lyckas komma igång med att plugga och packa klart. Och dricka upp kaffekoppsjäveln så jag kommer kunna somna.
Åh, mina prickiga skor! <3

Annonser

%d bloggare gillar detta: