Skip to content

WTBtalent

ett talanglöst liv

Jag har alltid älskat allting som inte är Sverige. Man kan nästan kalla mig anti-patriot.
Benhårt har jag slagit fast vid att Sverige – usch vilket land!

Jag har alltid avskytt det kalla klimatet (och nu talar vi inte bara om SMHI typen av klimat), avsaknad av all form av kultur och gemenskap jämfört med den glorifierade bilden man får av alla andra länder.
Vi håller avstånd, vi vänder oss bort, vi gör det mesta för att inte behöva bry oss allt för mycket, men utan att för den delen vara känslolösa. Vi lägger oss på den berömda lagom-nivån och stannar där.

Jag har alltid vart en person med förkärlek till det extrema. Jag har aldrig nöjt mig med att vara lagom, utan har alltid jobbat hårt för att vara det direkt motsatta. När någonting jag gjort har kunnat klassifieras som lagom har jag alltid lagt på ett lager till.

Under min uppväxt var jag snarast besatt av att inte vara lagom.
Jag började drömma mig bort till andra länder, som defenitivt inte skulle vara lagom – Japan med sina tros-maskiner, Spanien med sina gestikuleringar och känsloutbrott. USA med sin stolthet, Holland med sin liberalitet. Fan, vartenda land som inte låg i norden var bättre och hade någonting finare än Sverige.

Och så växer man upp lite. Kommer ifrån behovet av drama som alla har när man är i tonåren. Börjar se nackdelarna som alla länder har.
Och man börjar möta människor som vill ha konkreta förklaringar på varför jag anser allting annat vara så mycket bättre än Sverige. Vad jag har för belägg, hur jag kan vet att det stämmer. Med rätta också.

Så då kommer det ett nytt mål i mitt liv. Inte längre att uppleva draman överallt. Inte att se det extrema och det ”karakteristiska” i varje land. Utan att faktiskt se vad normen är. Se det som är lagom i länder utanför Sverige.

För Sverige är inte dåligt.
Det är fortfarande inget land jag prioriterar högt på listan, men jag har aldrig behövt oroa mig när jag växt upp i Sverige. Det är ett tryggt land med trygg sjukvård, bra skolgång etc.

Så nu måste jag ut och se världen ur ett annorlunda, o-glorifierat perspektiv och uppleva normalt liv överallt.
Och naturligtvis för att skaffa mig en solbränna, för gudarna vet att jag är blek!
(vi börjar i höst med att ta transsibiriska järnvägen till asien!)

Annonser

%d bloggare gillar detta: