Skip to content

WTBtalent

ett talanglöst liv

Jag stod och fönade håret och kontemplerade hela grejen med att lära sig av sina misstag. Vi har precis haft inlämning av den första hemtentan för läsåret, och som alltid så prokrastinerade jag in i det längsta. Hemtentan blev klar i tid, och jag känner mig till och med ganska nöjd med hur den blev, men samtidigt kan jag inte skaka av mig känslan av att ha misslyckat på något sätt.

Inför varje delkurs har jag motivational speeches med mig själv där jag dyrt och heligt lovar att jag ska plugga ordentligt, renskriva anteckningar, börja med uppgifter i tid. Efter varje delkurs sparkar jag mig själv för att jag misslyckats vara så briljant som jag hoppats. Det heter ju att lära sig av sina misstag, och jag är ju medveten om dem! Så varför lär jag mig aldrig?

Så när jag stod där med huvudet upp och ner med en hårfön brusande i örat började jag fundera på huruvida lära sig av sina misstag har en klausul som faktiskt förbjuder att man upprepar misstagen. För egentligen är det ju inte så att vi lär oss att det är ett misstag och sen aldrig gör likadant igen, vi blir bara lite bättre på att inse när vi gör misstagen och börjar försöka reparera skadorna lite snabbare varje gång. Så jag borde kanske sluta känna det som ett misslyckande om jag slösat bort tiden, och se de små förbättringarna från förra gången jag begick samma misstag.

Eftersom hemtentan blev inlämnad i god tid väljer jag att lämna grubblerier åt sidan, beställa pizza och hoppas på en minskad prokrastinering till nästa tenta!

Taggar:, , , ,

Jag pratade med en vän innan om penisproblem, och insåg att jag nästan lyckats förtränga en incident som skedde förra året när jag jobbade som tidningsbud. Eftersom jag ännu inte lyckats förtränga incidenten helt så kom jag fram till att jag borde dokumentera den här för framtiden, så jag kan titta tillbaka och garva åt saken!

Vi börjar med lite kontext, så att vi förstår situationen bättre. Vid tidpunkten jobbade jag som tidningsbud i Linköping, och hade jobbat med det i någon månad eller två. När man delar ut tidningar har man alltid en så kallad ”upphämtningsplats” dit tidningarna blir levererade från tryckeriet (något simplifierat, men lev med det). I Linköping var vi tre stycken distrikt som hämtade tidningarna i samma busskur, mina båda kollegor var män av utländsk bakgrund (relevant i och med att all konversation skedde på halvtrasig engelska från deras sida) kring min ålder, båda något äldre än mig. Den ena killen minns jag inte var han kom ifrån, det kan ha vart Pakistan eller dylikt. Han hämtade alltid sina tidningar sent, ibland packade han när jag hade kört klart, så vi brukade prata ibland om han inte var stressad på att komma igång. Han var trevlig och smart, och vi hade några korta men givande diskussioner då hans engelska var bra. Den andra killen brukade hämta upp sina tidningar så tidigt som möjligt, precis som jag. Han var från Iran och vi brukade mest bara småprata när vi väntade på tidningarna. Oftast om musik, väder och Linköping, men även ibland politik, genus och situationen i Iran. De senare kom utav att vi alltför ofta fick vänta länge på tidningarna, de var inte sällan de kom 20-30 minuter försent och dessa diskussioner försvårades alltid av det faktum att han inte pratade eller förstod engelska speciellt bra. Vi utbytte aldrig några namn, men jag visste att han hade släkt i Göteborg, att han bott i Sverige ganska länge och att han hade flickvän. I gengäld visste han att jag bodde tillsammans med min dåvarande pojkvän och kom ifrån Göteborgsområden. Det var ungefär så väl vi kände varandra.

Incidenten i fråga kom sig en natt när vi väntat ganska länge på tidningarna, kanske 20 minuter. Vi hade snackat ganska mycket om allt möjligt när vi väntat och var båda på relativt gott humör. När tidningarna äntligen kom började vi båda separat packa våra vagnar tills jag börjar skratta åt en katalog vi också ska dela ut den här natten. Det var en sådan katalog man får i brevlådan ibland, med produkter av ”as seen on TV”-typen. Vi sätter oss ner och börjar bläddra i katalogen för att skratta åt alla konstiga produkter och jag försöker översätta de svenska beskrivningarna på engelska. Jag reser mig upp och bläddrar igenom resten av katalogen medan jag förbereder mig för att dra igång min runda, men stoppas av att min kollega ber mig bläddra tillbaka några steg. Han pekar på någon kräm och frågar vad det är för någonting. Följande konversation utspelas, där J=jag och H=han.

J: Oh, that’s a cream for back pains, like the one you rub in to soothe your muscles.
H: Aaaaah! I know that one! I have back problems.

Jag beklagar mig för hans skull och börjar tipsa om Ormsalva som är fenomenal mot muskelvärk och är mitt uppe i att förklara hur det fungerar när han stoppar mig

H: Nono.. Not that kind of back problems.. Other back problems!
J: Eh? Ok?

Jag fattar absolut ingenting, men tänker att det säkerligen bara är någon språklig barriär som gjort att han missuppfattat det jag förklarat, för det finns ju inte många fler ryggproblem än skelett- alternativt muskelvärk. Men jag låter honom hållas, tänker att det inte är värt att försöka förklara allting igen.

H: By the way, do you know the tablets you can get from försäkringskassan?
J: What? Tablets from försäkringskassan?
H: Yes! Yes! You can get special tablet from where försäkringskassan is. Me and my girlfriend was there the other day for appointment so I could get tablets for my problems.

Först här inser jag att han pratar om tabletter, alltså pills. Jag hörde inte vad han sa när han nämnde ”tablets” och är fortfarande väldigt förvirrad. Tabletter från försäkringskassan? Vad är det här? Pratar han om remiss eller liknande, arbetsrelaterad skada och sjukersättning?

J: Well, that’s good then I suppose? That you can get pills for your ache?
H: Oh, no. Not ache. Just problems. Problems with it not getting hard enough. My girlfriend is very upset, she made me go to doctor and spend really much money, 900 kronor for tablets! But I want her to be happy, so I said OK, let’s go to doctor and see what he can do.

Nu är jag verkligen förvirrad, fattar absolut ingenting. Så jag nickar bara och hummar medstämmande. Det brukar fungera i dessa situationer, konversationen brukar gå vidare av sig själv. Men den här gången är han fast besluten om att fortsätta prata om ämnet, trots att det är uppenbart att vi inte riktigt förstår varandra. Så han bestämmer väl sig för att tala klartext, till min stora förtvivlan.

H: I hope tablets work now, we’ll be picking them up next week. Then my girlfriend will make me take them so we can see if my penis get hard.

PENIS?! VÄNTA NU HÄR?! Pratade vi inte nyss om RYGGPROBLEM!? Vartfan kom din PENIS in i bilden? Och varför i hela fridens namn berättar du det här för mig? Vid det här laget vill jag bara därifrån, så jag försöker ursäkta mig genom att indikera att jag måste börja jobba. Men nej, det går han inte riktigt med på.

H: The doctor say erection problem is very common, that it happens to a lot of people. So I can get these tablets, what do you call them? Viagra? And then my penis will not be soft, my erection problem will be good instead. Then my girlfriend will be satisfied.

Jag i princip springer därifrån, naturligtvis inte utan att vänligt meddela att jag måste börja jobba, och samtidigt hålla med om att jovisst, det är ett vanligt problem och önska honom lycka till med sina erektionsproblem. Don’t get me wrong här, jag är inte pryd, och jag har inga problem med att tala om erektionsproblematik. Men jag föredrar en setting där jag inte sitter ensam mitt i natten med en främmande man jag knappt känt i tre veckor, där våra tidigare diskussioner framförallt handlat om hur vädret har vart under dagen och vilken musik vi lyssnar på. Framförallt när engelskan är knapphändig och missförstånd är ett faktum.

penisproblem

Nåväl, 10 minuters motstridig konversation om hans penis kan jag väl leva med, konstigare saker har ju hänt. Så när vi natten därpå sitter i busskuren och väntar på våra tidningar är konversationen tillbaka till våra normala samtalsämnen; vad vi har gjort under dagen, hur vädret ska bli under morgondagen och varför tidningarna är sena som vanligt. Jag andas ut lite, jag är safe. Jag behöver inte höra mer om hans penis, han fattade att jag inte var bekväm med samtalsämnet. Eller ja, det var vad jag trodde i alla fall. För efter 10 minuters kallpratande gick det neråt för konversationen. Neråt till hans penis.

H: Oooh! So me and my girlfriend was at doctor today and I got tablets. We tried them and they work super! We had sex for really long time, I didn’t get soft at all and my girlfriend was very pleased! I stayed hard all the time!

Åhgud. Jag börjar gråta lite inombords och förbannar min svenskhet – för lagom för att känna mig bekväm i penisprat med en kollega jag knappt känner, men för artig för att säga åt honom att vara tyst då jag var medveten om att vi skulle spendera åtskilliga nätter väntandes tillsammans. Så jag ville hålla god ton, och i min hjärna innebar det att jag inte bad honom sluta tala om sin penis.. Så jag gratulerar honom för den lyckliga utkomsten och bestämmer mig för att enbart svara ja eller nej (eller i alla fall med så få ord som möjligt) så han skulle förstå hinten. Vilket han naturligtvis inte gjorde. Konversationen ledde istället vidare till att han började fråga mig hur ofta jag och min dåvarande pojkvän hade sex, hur stor penis han hade, om han hade stånd hela tiden när vi hade sex, om det var svårt för honom att få stånd, om jag var nöjd med hans penis, hur länge vi brukar ha sex, hur länge vi har vart tillsammans, att det var konstigt att vi bodde ihop utan att vara förlovade eller liknande och så vidare. Jag känner mig inte helt bekväm med att prata om min pojkväns penis för den delen heller, så jag ser min chans att styra in samtalet på hans flickvän istället. Vilket för komiska anledningar var hysteriskt bra gjort, samtidigt som det gjorde mig ännu mer obekväm. Jag får reda på att hans flickvän är gift sedan länge och ganska mycket äldre än honom.

J: She’s married?! So.. You’re the other guy then? Does her husband know about this?
H: Yes. Yes. He knows. He doesn’t say anything about it. She needs lots of sex, he understands. And I’m one of the other guys, yes.
J: Wait.. One of the other guys? She has.. more? Not only you and her husband, but other guys too?
H: Oh, yesyes! She gets bored, doesn’t just want one type of penis! She like trying different penises, from different nationalities.
J: Ehh.. Ok?
H: Well yes! She says penises from different nationalities have different qualities. You know black penis, they’re hot. She says they can do it 24/7, all the time hot! And asian penis! Oooooooh, she says asian penis VERYYYY POWERFUUUUUL!

Vid det här laget börjar jag garva. Mycket har blivit sagt om asiaters penisar, men att de skulle vara ”powerful” var nytt för mig. Men det är nu jag inser hur fundementalt olika jag och min kollega är, för han börjar bli nyfiken på varför jag tycker det är så konstigt att hans gifta flickvän har sex med hela världens penisar. Han frågar om inte jag också vill prova olika typer av penisar (varpå jag börjar bli livrädd för att han själv vill prova på en ny nationalitet, hans flickvän är Iranier precis som han själv), om jag och min pojkvän bara har sex med varandra, om vi inte tröttnar, om jag aldrig haft sex med olika personer under samma period och så vidare. Jag förklarar min konservativa syn på förhållande för honom, och meddelar att jag absolut är nöjd med monogami, aldrig skulle få för mig att prova på någonting annat. Samtidigt som att jag är fruktansvärt nöjd över att vi inte längre pratar om hans penisproblem så är jag inte alls nöjd med den grad av utfrågning som pågår, och känner mig inte alls bekväm med att dela med mig så mycket av mitt sexliv till en kollega. Jag sitter hela tiden och kollar på klockan, försöker locka fram tidningsbilen med mina tankar utan större framgång. Jag sitter fast i en situation jag inte alls vill vara i och förbannar ännu en gång min svenska svaghet, född ur artighet. När tidningsbilen ÄNTLIGEN anländer, FYRTIO minuter för sent (vilket alltså inneburit trettio minuters diskussion om hans flickvän och deras sexliv kombinerat med triljoner frågor om mitt sexliv) packar jag min vagn fort som bara fan och skyndar iväg innan han kan fortsätta diskussionen.

Jag börjar medvetet komma senare till jobbet efter den natten, och lyckas undvika honom i ett par dagar. Tills tidningsbilen är försenad igen, och jag blir tvungen att sätta mig ner bredvid honom i busskuren och vänta igen. Jag ber en stilla bön om att han har fattat vinken, vilket naturligtvis visar sig vara helt lönlöst, för det går inte en halv minut innan han börjar prata om sina erektionsproblem igen. Vid det här laget har jag dock fått nog, och lyckas tydligen ge honom en tillräckligt stor hint för att han ska sluta prata om det.

Men jag är förevigt ärrad av graden av TMI. Kollegor ska inte berätta om sina erektionsproblem för andra kollegor, framförallt inte om man knappt känner personen i fråga. Än mindre när det är mitt i natten och kollegan är en yngre kvinna med pojkvän, vilket borde vara en tillräckligt stor indikation på att hon inte finner ett intresse i din penis. Dock måste jag ändå erkänna att jag fick ut någonting av dessa tre ofantligt obekväma diskussioner:

1. Man kan tydligen finna det konstigt att man bor ihop med någon man inte har några planer på att gifta sig med inom en snar framtid, men samtidigt tycka att det är helt okej att en gift kvinna söker sig till multipla partners av olika nationaliteter.

2. Black penis = very hot, 24/7 hot.

3. Asian penis  = VEEEEERY POOWERFUUUUUL

:D

Taggar:, , , , ,

Klockan är 17.30 och jag befinner mig i en portuppgång någonstans i Malmö. Regnet är iskallt, vinden hård och jag är klädd i diskreta kläder. Jag väntar på en kvinna – vårt första möte hade blivit inställt och vi hade bestämt en ny tidpunkt. För att söka skydd från regnet hade jag smitit in bakom en cyklist som öppnat portuppgången och jag hade placerat mig på en trappuppgång med ögonen på porten. ”Jag är här nu”, smsar jag kvinnan. Hon är på väg. Vi möts, skakar hand och klättrar upp för en snirklig, brant trappa. Jag hade blivit tillsagd att hon hade en påse saker som hon ville bli av med, och att det inte skulle vara något problem med att få med sig det på bussen.

Bild

När jag satt där i portingången kändes det lite som att jag var ena parten i en deal about to go wrong, tack vare dunkel belysning och ruggigt väder. Men när kvinnan frågar om jag har bil, och verkar förvånad över att jag ska ta bussen börjar situationen snabbt förändras.

Istället för en påse, som jag trodde skulle innehålla en donation av djurleksaker till en volontärorganisation jag är involverad i, möts jag av en kattlåda fylld av kattsand (obs! ej använt). Plus en låda med 10kg kattsand. Och en klöskloss av mindre storlek. Jag var alltså tvungen att kånka på 10+kg kattsand genom halva Malmö, vilket genast kändes lite mindre noir.. Naturligtvis fick jag åka bussen med alla partysugna människor också, och bussen kunde naturligtvis inte gå hela vägen fram heller. Så jag fick bära allting en extra kilometer i regnet vilket lett till att mina armar just nu är gelé.

Såatteh, ingen noir för mig inte. Men organisationen blir glad i alla fall!

Taggar:, , , , , , , ,

Det snöar ganska mycket här i Malmö. Det har yrt hela dagen, och det är rätt tjockt lager snö på backen. Jag funderade på om jag skulle ta bussen till jobbet idag, trots att det bara är 10 minuters cykelväg, för jag kände på mig att det skulle vara snömodd och dålig sikt. Trots det bestämde jag mig för att cykla ändå, för att betala 18 spänn för en 10 minuters bussresa kändes lagom kul. Det var mycket riktigt snömodd och dålig sikt, men jag kom fram helskinnad. Svårare var det på vägen hem, för nu var det mörkt och snön kom från alla håll och kanter, framförallt rakt in i ögonen. Så det gick inte snabbt, och bitvis fick jag leda cykeln för att komma hem. Men efter lite kämpande kom jag äntligen fram till min entré med lite extra adrenalin i kroppen från ett par nära döden upplevelser. Och så tittar jag åt vänster och ser orörd snö. En tjej står med en cykel framför mig och låser upp dörrarna med sin tagg, jag parkerar lite diskret min cykel nedanför. Och så fort hon har gått in sätter jag fart mot snön, lägger mig ner och producerar en snöängel. Lika snabbt reser jag mig upp, skakar av mig snön, sparkar loss cykelstödet och går in. Och tänker stilla om jag är spontan eller om jag bara är lite allmänt störd i huvudet.

När jag berättade för Max insåg jag helt plötsligt att det kanske är lite både och:

Max: I always thought you where a little crazy :D
Max: like all of us !
Jag: Yeah, I guess that’s why I got so attached to all of you so quickly
Jag: You’re all mental cases
Jag: And although my inner mental patient has been hibernating for a while, you guys brought her right out <3
Max: Yes.

Snöängeln blev perfekt förövrigt. Ifall någon undrade.

Taggar:, , , , ,

Trendsätter som aldrig förr:

photo 3

Mössa och vantar från en affär. Halsduk från en annan. Jacka ärvd och sedan snodd. Skor lånade. Tardis från jagharcoolareonepieceänallaandra.

Det är OK att vara avundsjuk.

Taggar:, , , , , ,

Och jag tyckte att november gick fort.. nu är det snart februari. jag menar wtf? snart ett halvår sedan jag flyttade till Malmö och jag älskar fortfarande min nya stad. Jag har jobbat och pluggat nonstop i tre månader, så jag har inte hunnit njuta av det lika mycket som jag kanske velat. Men att sitta fast framför en dator kan vara helt okej det med, framförallt när man spenderar timme efter timme med människor som får dig att kikna av skratt. Första terminen i skolan är avklarad, inväntar fortfarande resultatet från andra kursen. Men det känns fortfarande rätt. Mer plugg, mindre jobb, voluntärarbete och snowboard. Roadtrip i sommar. För ett år sedan hade jag varken jobb eller plugg, visste inte vad jag ville eller kunde göra. Nu är det som att jag har alla möjligheter i världen att göra precis vad jag vill. Om det här är att växa upp eller hitta rätt så undrar jag varför jag väntat så länge. Det enda som består är sömnlöshet. Och det är för väl, för annars hade den här bloggen aldrig uppdaterats.

Taggar:, , , ,

Jag har en ny favorit när det kommer till frisyrer, bantu knots, som till och med funkar på mitt slitna & ledsna hår. Det ser ut ungefär såhär:

Picture 84

För oss med värdelöst hår funkar bantu knots ungefär som no-heat curls/waves snarare än ‘fro.

Det enda problemet är att du kvällen innan ser ut som att du anlitat Leias hårfrisör som vid tillfället råkar vara hög på syra, alternativt att du är en tidsresenär från 90-talet..

Picture 1

 

Såattehhh. Ja.

Taggar:, , , , ,

%d bloggare gillar detta: