Skip to content

WTBtalent

“ett talanglöst liv”

Kategoriarkiv: Musik

maj 19, 2013 Varför jag tittar på Eurivision Song Contest

När det är dags för Melodifestivalen och Eurovision Song Contest delas Sverige upp i två läger. Den ena sidan hatar skiten, är arga och upprörda för att Sverige så nödvändigtvis måste förpesta deras tillvaro med en massa musik och jippon. Den andra sidan älskar alltihopa och sitter bänkade framför TVn för att inte missa någonting viktigt. Sen har vi naturligtvis alla vi som håller oss i mitten, som inte direkt älskar spektaklet, men som kan tänka oss att slänga en blick på TVn om det ändå står på. Själv brukar jag undvika allting runtomkring, alla snack inför, alla deltävlingar. Ibland tittar jag på finalen i Melodifestivalen, ibland nöjer jag mig med att bara titta på huvudfinalen i Eurovision Song Contest. Det fanns länge en åsikt om att all musik i ESC är skit, att alla länder bara kompisröstar och att alltihopa skulle kunna passa som en nivå i Dantes inferno, men i min åsikt tycker jag att alla de som fortfarande håller sig till den åsikten borde öppna upp sig och inse att ESC har blivit så mycket mer. Det slinker naturligtvis in en hel del skräpmusik, och vissa länder kommer alltid att rösta på varandra, men de högsta poängen brukar generellt sett gå till den låt som faktiskt är mest populär. Som förra året, och Euphoria. Den kammade hem en enorm andel tolvor, vilket då bevisligen inte påverkades av kompisröster. Min absoluta favoritlåt i år var Norges bidrag, så ska då jag bli anklagad för att kompisrösta om jag valt att rösta? Nä, uppenbarligen inte. Om man fortsätter vägra ESC av princip, för att det är ett jippo utan dess like och för att all musik suger, ja då tycker jag att man missar en hel del. Naturligtvis finns de folk som har en ganska smal musiksmak, som inte blir representerad i ESC. Men om man tittar på årets lineup så hade vi långt mycket mer än bara smäktande ballader och tuggummipop. Norges elektroniska bidrag, Greklands ska-låt, Ungerns och Maltas singer-songwriter bidrag, och till viss del även Armeniens låt som var skriven av Black Sabbaths Tony Iommi. Det är bra mycket mer till buds än Disney-ballader och generisk pop, eller hur?

Själv tittar jag på ESC för musikglädjen som finns där, och för att, om jag har tur, hitta ny och spännande musik. Lena, som vann för ett par år sedan för Tyskland, släppte förra året en kanonbra skiva som jag lyssnade extremt mycket på. Loreens nya skiva är också fantastiskt bra. Och jag kan knappt vänta tills Margaret Berger släpper nytt, Koza Mostras EP kommer spelas varm i sommar, och Emmelie de Forests röst kommer få många fler tillfällen till att skina nu när hon gick och vann alltihopa. ESC gör mig glad, för det ger mig en möjlighet till att hitta musik från andra länder som jag aldrig skulle hittat förut. Och de ger en fantastisk möjlighet till unga artister att få ett uppsving och ge dem en större chans till att kunna utvecklas. Heja ESC!

Etiketter:, , , , , ,

december 11, 2012 It’s a revolution, I suppose

Klockan är över två, och jag är precis klar med de  artiklar man skulle ha läst och skrivit om till morgondagens seminarium. Britain and the EU/the World. Det blir lite skrattretande när jag numer kan mer om politik i både USA och Storbritannien än vad jag kan om Sveriges politik. Lite enklare att engagera sig och ta reda på saker när man har seminarie på det, möjligtvis. Också lite enklare att sätta sig in i saker som man faktiskt inte behöver bry sig om, eftersom det ändå inte involverar mig.

Oavsett, så hittade jag Imagine Dragons när jag letade efter något att lyssna på medans jag skrev. Framförallt så hittade jag låten Radioactive, som kan vara det väldigt bästa på den senaste tiden. Den officiella videon må vara väldigt konstig, men låten – herre min skapare. Alternativt dylik tacksamhet till högre makt för att låtar som den här får möjligheten att passera genom mina hörlurar. Jag skapade en spellista på Spotify för bara några dagar sen som fick namnet ‘Wonder’s one‘ där jag stoppar in den låt som är absolut allra bäst med ett band eller en artist. Om det finns fler än en låt och jag inte kan bestämma mig så får dom inte komma med, utan bara de grupper och artister som har gjort en låt som är så väldigt fruktansvärt sjukt mycket bättre får vara med. Nu kunde ju inte Radioactive platsa om jag inte lyssnat igenom resten av skivan, men det har jag hunnit göra ett par gånger sedan jag började skriva och även om de andra låtarna är bra, så är ingen i samma klass som Radioactive. Så den fick en rätt solklar plats bland resterande väldigt fruktansvärt sjukt bra låtarna.

Nu är jag dock hungrig, och jag måste lyckas vakna imorgon så jag inte suttit uppe förgäves. Så Radioactive får gå på en gång till, innan det är dags att sova.

Etiketter:, , , , ,

september 10, 2012 Menade du Jedi weapon?

Om man råkar stava Jed Whedon fel i spotify så får man upp jedi weapon som förslag. Du får mitt godkännande, kära spotify. För jag vill hemskt gärna lyssna på Jedi weapon!

Etiketter:,

augusti 18, 2012 Jag är nog lite kär i Joss Whedon

 

Jag blir så lycklig när jag får vara ensam hemma, nu mest för att jag kan lyssna på soundtracket till Dr. Horrible’s Sing-Along Blog utan att riskera att spoila något! Beställde hem serien på bluray från amazon.com, eftersom den typ inte går att få tag på i Sverige och den ska förhoppningsvis vara regionsfri (annars gråter jag lite), och önskar att den kunde komma snaaahaaart så vi kan se på den på TV och så jag kan lyssna på soundtracket utan att spoila.

Det känns lite kul att jag läst en hel del om Joss Whedons fanbase förut, utan att egentligen ha sett någonting Whedon gjort (förutom några lösa avsnitt av Buffy/Angel). Sen gick vi på bio och såg Avengers och jag blev helt kär i Whedons känsla för timing och tempo. Eftersom jag ville se mer från Whedon youtubade jag upp Dr. Horrible, blev än mer förälskad i den underbara mixen av tragedi och komedi. Och när Andreas kom ner till Varberg med en nyinköpt bluray som det stod Firefly på så fanns det inget annat val än att bara mata avsnitt. Redan innan jag såg Serenity hade jag bestämt att Firefly kan vara den bästa serie som jag sett, och Joss Whedon borde hyllas som en gud. Så ge mig 2015/05/01 NU TACK, för då kommer Avengers 2, och jag får fortsätta dyrka min nya husgud <3


I quite enjoy being home alone, mostly because that means that I can listen to the soundtrack of Dr. Horrible’s Sing-Along Blog without spoiling anything! It is also quite funny how I had read about how Joss Whedon had a some sort of god-like status for many of his fans, and then came to the same conclusion after loving the timing and tempo in The Avengers, the humour and tragedy in Dr. Horrible and the non-stop brilliance of Firefly and Serenity. Joss Whedon is quite the god if you ask me. So give me May, 1 2015 now, because that is when The Avengers 2 is supposed to screen, so I can continue worshipping my new god <3

Etiketter:, , , , ,

augusti 17, 2012 Tom Waits förfan

Etiketter:, ,

maj 10, 2012 I brist på ukulele

E Kipa Mai <3

Min ukulele är fortfarande en bra bit bort i framtiden, men när jag satt och lyssnade på fröken Nunes innan slog det mig att det faktiskt står en gitarr någonstans inne i vårt klädförråd. Gitarren som jag köpte av en klasskompis när jag gick i tvåan på gymnasiet, med tanken av att jag skulle lära mig spela på den. Som så mycket annat förpassades den dock snabbt till ett hörn då jag aldrig orkade sätta mig ner och verkligen öva. Men idag var dagen den skulle grävas ut ur förrådets mörka vrår och jag skulle gärna elaborera ut i en väldigt spännande historia om hur jag var tvungen att trotsa både tyngdlag och läskiga monster för att få tag på den, men om sanningen ska fram så behövde jag bara dra i den och lotsa den igenom djungeln som vårt förråd består av.

Tanken var att jag skulle ta hjälp av min fina lilla låda som hjälper mig att stämma gitarren, men den hade ju naturligtvis fått för sig att springa bort någon helt annan väg -.- Så jag fick försöka sitta på youtube och stämma den på gehör. Jag vågar inte påstå att den är speciellt stämd, men det duger. Det är inte direkt som att mina travande försök till att ta ackord skulle låta bättre om den var perfekt stämd T_T

Vad jag har lärt mig idag: mina fingrar är rätt mesiga. Jag kunde inte spela speciellt länge eftersom Andreas sitter och spelar in podcast just nu, men jag har ändå ont i fingertopparna -.-’ Dessutom är det helt jävla skitomöjligt att få ett vanligt A att låta bra. IMPOSSIBRU. Och D/F# är tortyr T_T Eftersom jag sitter i datorstolen och spelar så är armstöden ivägen, och min hand påminner väldigt starkt om en zombies när jag försöker greppa ackorden :< Men jag lärde mig i alla fall de hela fyra ackorden i Mad World. Och med lite fantasi kan man nästan höra att det är det jag spelar också.

Planen är att försöka öva lite varje dag, och leta upp min jävla stäm-apparat. Och lyssna en jävla massa på Julia Nunes. Typ den här låten på repeat:

Etiketter:, , , ,

maj 9, 2012 Through sunlight I squint my eyes

Wooh. Nu vill jag bara ha en ukulele ännu mer! Sitta och plinka ihop små låtar för att lätta på skolstressen, haha. Men som den fattige student man är får man nöja sig med de nöjen man redan har. Vilket inte är så bara. Ritplattan har fått åka fram igen i mitt nya projekt ”att lära sig sitta” \o/ Lagom informativ titel, men det är väldigt logiskt, jag lovar.

Nu ska jag fortsätta lyssna på Julia Nunes och städa lite hall. Och naturligtvis dansa runt som ett mindre dårhusfall. För det är så man städar, ungdomar!

Etiketter:, ,

april 19, 2012 Prokrastination 101

Jag är trött. Väldigt trött, faktiskt. Orsaken är väl lite tudelad, kanske mest för att jag spelade BioShock till klockan halv tolv igår kväll, och ställde väckarklockan på 6:00. Kanske också för att mina sömntabletter fungerar alldeles utmärkt för att göra mig trött inte bara när jag ska sova. Jag hade helt glömt bort att jag fått melatonin-tabletter att prova istället för mina vanliga sömntabletter. Ikväll invigs de dock, eftersom jag börjar bli less på att gå runt med huvudvärk och ett ständigt närvarande diffust moln över huvudet. Jag har inte mycket tålamod i vanliga fall, men jag blir helt rabiat mot Andreas när han inte agerar efter hur jag tänker att han ska agera, vilket också är en bra anledning till att sluta med mina vanliga tabletter. Såvida inte Andreas tar en kurs i tankeläsning. Harrharr.

Jag har en lingvistik-tenta på måndag, vilket betyder att jag borde sitta och plugga nu. Men helst vill jag spela spel. Eller rita. Eller göra listor! Och eftersom listor inte tar så lång tid tänkte jag att jag i alla fall kunde tillåta mig till att lista lite saker. Som motivation, typ.

Jag uppskattar:

  • Lingvistik-föreläsningar med Emile. Att höra om hur britter beter sig kontra svenskar. Att önska att man kunde använda ett motsvarande uttryck till ‘love’ i svenskt vardagstal utan att bli anklagad för sexuella trakasserier.
  • Vilket leder till tankar om bra svenska ord som motsvarighet till ‘love’. Gumman/gubben är inte bra svenska motsvarigheter. Sötnos och snygging är också rätt missvisande. Har vi några svenska ord för att uttrycka samhörighet som inte kommenterar utseende eller låter nedvärderande? O.o
  • Bästa bandet Dispatch och bästa sångerskan Fallulah. Dispatch senaste EP har en dålig låt utav sex. Det är rätt bra statistik. Och låtarna som inte är dåliga är fantastiskt jävla sktibra. Det är rätt låga odds faktiskt. Och Fallulah är bästa sällskapet på buss nummer 20 på morgonen till skolan. När man åker genom mörka bostadsområden med Give Me Your Love i öronen. Jag säger jatack.
  • Steampunkiga skräckspel såsom Bioshock. Man undrar varför, åh varför, jag inte spelat det förut. Det är jättekonstigt, faktiskt. Eftersom jag älskar steampunk. Och jag räddar Little Sisters. Så ni vet.
  • Färdas med fordon i största allmänhet. De 40 minuterna jag har ensam på bussen är helt awesome. Heja negative politeness-Sverige!
  • Min visslande granne som bor rakt under oss. Det är både läskigt och mysigt att helt plötsligt höra en melodi som visslas från ingenstans. Alltid samma melodi också.
Bioshock

Big Daddy och Little Sister, väldigt uppskattade

 Jag uppskattar inte:
  • Att den-som-går-upp-sist-bäddar-regeln inte följs. Visserligen går jag nästan alltid upp sist, vilket leder till att det nästan alltid är jag som failar. Men eftersom Andreas så oerhört sällan går upp sist borde han ju se den tomma sängen som ett stort ”BÄDDA MIG TACK”-incitament.
  • Attack-hickan som precis drabbade mig. Vad fan?
  • Det faktum att jag vill fortsätta läsa engelska, men inte har råd att slösa bort CSN på det. Varför var jag tvungen att läsa massa onödig skit när jag var 18? :<
  • Mitt värdelösa planerings-sinne. Jag vill titta på massor av serier och filmer, spela massor av spel, rita massor av bilder. Men istället gör jag andra dumma tidsödande saker som gör att jag aldrig känner att jag hinner göra något utan att få skuldkänslor för att jag inte gjorde något vettigare. Skitkorkat ju.

Etiketter:, , , , , , , , ,

%d bloggers like this: