The man who isn’t there

Look at the sky
It belonged to a guy
That I know
And I thought I forgot
Long ago

Look at the trees
Didn’t stop at the top
Not for him
Used to borrow the wind
For a walk

Look in his eyes for a dying flare
Look for the wind in his yellow hair
And pretend
You see the man
Who isn’t there

Look at the sea
used to save all his waves
for hellos
used to climb up
his highs, down his lows

Look at the birds
used to flock as he walked
through the street
used to fly down
and march at his feet

Look in his eyes for a dying flare
Look for the wind in his yellow hair
And pretend
You see the man
Who isn’t there

 

Lolipop – en bronies första ponny

Om man har två stora intressen borde man ju faktiskt kombinera dem för maximalt win, eller hur? Därför är det väl enbart logiskt att jag leker med min ritplatta och fixar ihop en egen liten ponny? Eftersom det fortfarande är 6 dagar kvar tills nästa avsnitt måste jag ju roa mig med någonting, så kanske borde jag börja rita ihop en hel egen stad av ponnysar! Om inte annat kan det ju vara min hemlighet, delad med mina favorit bronies <3

Det är rätt tur att jag har sådana bra vänner som inte bara förstår storheten i MLP, utan också lever ut deras filosofi och obsessar med mig. Ajm teh löckiest görl in teh wörld *fniss* (hargarhagh. jag har suttit för länge framför datorn T_T)

Oavseeeett, låt mig presentera Lolipop!

Lolipop gillar *surprise* lolipops, men även långa promenader i gräset, soliga eftermiddagar och regnbågar. Hennes hår är lite extravagant, men ni får tacka Rarity för det, helt klart hon som gått loss med hårfönen..

Och nu, nu slutar jag vara produktiv för idag. WTBtalent har nästan hamnat i chock över antalet besökare idag, så vi får nog lugna ner oss lite. Vi vill ju inte skämma bort folk allt för mycket! Då kanske folk börjar få högre förväntningar, och det lär bli svårt att leva upp till :D Nu ska här istället drickas Pucko och spelas Skyrim!

Knasiga kattskrälle

Navi, Queen of Crazy

Just nu ligger fröken i fråga på sin “tron”, med rumpan mot mig. Hon är sur för att jag laddat upp en vattenspruta för att hindra henne från att bryta sig in i garderoben. Hon är tjurig för att det inte är hennes mjaouw som är lag, utan de elaka tvåbenta sakerna som bestämmer. För sådan är vår lilla Navi. High and mighty. Väldigt upprörd när hon inte får som hon vill och skulle man någonsin vilja plocka upp henne i knät och klappa henne blir man snabbt medveten att nej, det var inte en sådan bra idé. Det är tur att matbordet vi köpte ska se slitet ut, för Navi gör sitt bästa för att klösa sönder stolsbenen. Stänger man toalettdörren blir hon förtvivlad för att hon inte får vara med överallt, men vill man sätta sig bredvid henne i soffan glor hon väldigt surt och makar sig undan. Hon kan gå från världens mysigaste till världens bitch på en halv sekund, ena stunden spinnandes andra stunden mördarkatten som klöser sönder armar.

Men hon är också katten som undantagslöst hoppar upp i sängen fem minuter efter man har gått och lagt sig. Det är viktigt att man makar på sig snabbt så hon får sprida ut sig som hon vill, vilket alltid är antingen 1. på bröstkorgen så hon kan rulla ner på rygg med huvudet i min armhåla eller 2. över halva kudden så hon kan nå mitt ansikte med nosen så hon har något att buffa på. Där ligger hon sedan oftast till man somnar, ivrigt spinnande och buffande. När hon tycker att man suttit vid datorn för länge lägger hon sig helt sonika ner på tangentbordet och kräver att bli klappad. Lägger man sig ner på golvet är hon snabbt där och luktar och kollar så att allt är som det ska, har man duschat och luktar “konstigt” ska hon alltid komma fram och tvätta bort den främmande lukten så man luktar som man ska.

Hon är en riktig primadonna, och hon har väldigt starka åsikter. Hon är absolut ingen knäkatt utan ligger helst på avstånd förutom när man ska sova. Hon är fruktansvärt egen, och det är därför vi tycker så mycket om henne.

Och jag vågar nog påstå att vi är hennes favoriter också, faktiskt :3

(bilden är målad lite snabbt i photoshop med fotoreferens)

Somliga lär sig då aldrig \o/

Ibland har jag svårt att hålla fingrarna i styr. Ibland ser gräset liiite grönare ut på andra sidan. Ibland kan jag helt enkelt inte låta bli, utan måste registrera mig på trettiomiljoner olika communities. Som typ nu, när jag skapat mitt tredje twitterkonto. Och en till blogg, fast på tumblr. Det är lite utav ett mysterium, jag verkar aldrig lära mig att jag tillslut alltid överger mina nya konton, och låter dem falla i glömska. Typ flickr, som jag skapat två konton på. Visserligen var det för att jag glömt bort mitt lösenord och det var på den tiden när yahoomail var nödvändigt och man inte kunde koppla till facebook och grejer. Men jag använde inte direkt mitt nya konto så mycket. Och twitter, jag använde ju aldrig mina två tidigare konton! Den första övergav jag för att mitt twitternamn kändes förlegat. Sen min senaste, den finns fortfarande kvar, bara för att jag ska kunna pumpa ut tweets om att den här bloggen har uppdaterats. Ibland klickar ju folk på länken!

Nu finns jag som sagt återupstådd på twitter som WTBtalent, och på tumblr som cesttoutmonamie. De båda hör väl ihop lite, då jag tänkte att min tumblr kunde få vara mer en blogg där jag får peppa mig själv tills det börjar låta som om jag är förstaklassig narcissist. Mest för att jag behöver en kanal där jag kan få skriva alla banala funderingar och fokusera hejdlöst på positiva saker. Den nya twittern länkas dit, så jag kan ha någonstans att spamma när jag åker buss, eftersom det tar typ (utan att överdriva) tjugo minuter för min mobil att ladda facebook. I och med tumblr lär den här bloggen få fokusera på sitt ursprungliga syfte, kreativa saker och funderingar.

Nu borde jag i alla fall nöja mig på ett tag. Jag lär ju inte hinna med någonting annat om jag ska lyckas hålla alla dessa nya kanaler uppdaterade :D
För er som tycker att jag är fantastiskt spännande, och känner er nödgade till att följa mig precis överallt, varsegod, ni får en HANDRITAD (jag vet, sjuk oväntat!) bild på vad ni bör skriva in i era webbläsare:

Och för er som är skeptiska till den töntigt franska titeln på tumblr – oroa er icke! Det finns en väldigt (host) genomtänkt förklaring \o/

Fler timmar på dygnet, tack?

Urrrrrrk. Jag vill ha fler timmar på ett dygn, jag hinner ju inte meeeed :< Jag har inte hunnit titta på senaste mlp än, jag har inte hunnit spela något AC ikväll och jag har ändå stannat uppe två timmar längre än jag först planerat >.< Jag har dock kommit en ganska bra bit in på den senaste bilden jag jobbar på, vilket är naaajs. Bäst hittills, vilket fortfarande betyder att det går sakta frammåt, lol :> Men Rom byggdes inte på en dag! När jag är 35 kommer jag vara en lysande medioker konstnär! *host*

Nu är det dock dags för sängen, eftersom Navi kraffsar runt som en tok (vilket brukar innebära antingen “GE MIG MAT” eller “GÅ OCH LÄGG DIG SÅ JAG KAN GOSA”).
Andreas lär snarka, Navi lär mjaouwa, och jag lär drömma om en värld där varje dag bestod av 30 timmar <3

Nytränad (eller: wtfomg:o!?)

Låt mig börja med att säga att jag är så ofantligt jävla skitstolt över mig själv. Känslan ‘snart kräks jag’ kom först 40 minuter in i passet (I KNOW RITE?!). Tilläggas bör att jag faktiskt inte kräktes alls.

Alltså, ja. Jag tränade för första gången på evigheternas evighet idag. Jag slutade spela fotboll när jag var typ 14, och senaste gången jag satte mitt fot på ett gym var sex år sedan. Emellanåt har jag ju visserligen delat ut tidningar like a baws på somrarna, vilket resulterat i temporärt skitsnygga benmuskler som dock förtvinats inom loppet av fem veckor. Därför var det rätt självklart att jag var så härligt skitnervös inför det här jävla passet. Jag skulle gått på någon afropowerdance vid fem, men var så inne i mitt ritande att jag glömde bort tiden. Därför fick jag boka om och valet blev istället Zumba. Vilket jag upptäckte var ett skitroligt val när vi i början av passet skulle rulla på höfterna lite sensuellt, och jag kände mig som Bender efter för många öl. I’m sexy and I know it! Tack gode gud för att jag valde platsen bakom den fluktande 40-åriga mannen istället för platsen bredvid den 20-åriga mannen som uppenbarligen måste ha dansat sin väg ur sin moders kropp. Nu kunde jag i alla fall gömma mig bakom en kroppshydda och glädja mig över att jag hade liiiite (väldigt väldigt väldigt lite) bättre taktkänsla än 40-åringen.

Nu vet jag i alla fall hur Campushallen ser ut på insidan. Och jag vet att jag faktiskt kan träna utan att kräkas/dö. Dessutom har jag också lärt mig att jag inte kan vara homosexuell då jag stirrade på en kvinnoröv i 55 minuter utan att tänka snuskiga tankar. Vad den 40-åriga fluktaren framför mig tänkte vill jag dock helst inte veta…

Om jag inte dyker upp i skolan imorgon så är det för att jag har blivit temporärt förlamad av träningsverk. Hur jag ska kunna träna igen på onsdag har jag absolut ingen aning om T_T

Självporträtt

Morgonen har gått ut på att ladda inför tokstädning och hur laddar man bättre än genom att rita sig själv? \o/ Baserat på ett gammalt foto och uppenbart långt ifrån klar. Men det är kul, woopwoop! Realistiskt hår är dock förbannat skitsvårt att rita, så det behöver jag öva en hel del på känner jag :< och fortsätta förstå skuggning.

Nähänä, nu blir det musik på allra högsta volym samtidigt som jag klär på mig  en wonder woman dräkt och städar lägenheten i 120km/h! Måste. Hinna. Rita. Mer!

Att bli med ritplatta

Idag fick min nya ritplatta följa med mig hem. Det har resulterat i att jag har suttit i mer än fyra timmar och tränat på att använda den, och jag måste säga att det går framåt!

Om inte annat så är det så sjukt kul <3 När jag ritar “analogt” så vågar jag aldrig hålla på med färger, eftersom jag är livrädd för att jag ska förstöra något. Därför är det en sådan fröjd att få sitta i photoshop och trycka ctrl+z utav bara fan, haha. Det känns som att jag faktiskt kan lära mig rita ordentligt nu, med färger och grejer. Vem vet, kanske blir jag medelmåttig snart! ^^

Den första bilden är det första försöket med pennan, vilket var väldigt ryckigt. Det är svårare än man tror, eftersom man inte kan titta vart man ritar :<

Att måla ledsna blommor under månen verkar har blivit lite av en hobby för mig… I anteckningsböcker och på chalkboards. Bra låt, i alla fall!

Andra försöket blev väl någorlunda bättre, men är långt ifrån klar. Men det är ju så jävla kul, så man sitter och pillar med småsaker i trehundra år innan man upptäcker att ena ögat ser rätt skevt ut, men då har man blivit sugen på att rita lite hår istället, och således får ögat fortsätta vara skevt ett tag till.

fast det som är så najs är ju att man faktiskt kan rotera saker i photoshop. så om något är snett behöver man inte sudda och rita om. du ctrl+t:ar och vrider lite påt. Min lata karaktär ger tummen upp \o

Nu ska jag sooovaaahaahahahaaaa. Och imorgon måste jag städa :< men jag vill ju bara titta på serier och riiitaaa! /protesterar

Vikten av att prioritera rätt

Vad jag borde göra:

Läsa kapitel 3 i University Grammar of English.

Vad jag gör istället:

Dagens visdom är således: dansande katter är mycket roligare än att läsa 40 sidor om “the building blocks of language”.

Förvirring

Nyklippt Andreas som ska gå ut och gå med hunden: Jag vill inte ha på mig mössa, då förstörs ju min frisyr :<

Hånskrattande flickvän som sitter bekväm i varm lägenhet: baaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaw.

ibland undrar jag verkligen vem som är mannen  i det här förhållandet <3