Skip to content

WTBtalent

ett talanglöst liv

När det är dags för Melodifestivalen och Eurovision Song Contest delas Sverige upp i två läger. Den ena sidan hatar skiten, är arga och upprörda för att Sverige så nödvändigtvis måste förpesta deras tillvaro med en massa musik och jippon. Den andra sidan älskar alltihopa och sitter bänkade framför TVn för att inte missa någonting viktigt. Sen har vi naturligtvis alla vi som håller oss i mitten, som inte direkt älskar spektaklet, men som kan tänka oss att slänga en blick på TVn om det ändå står på. Själv brukar jag undvika allting runtomkring, alla snack inför, alla deltävlingar. Ibland tittar jag på finalen i Melodifestivalen, ibland nöjer jag mig med att bara titta på huvudfinalen i Eurovision Song Contest. Det fanns länge en åsikt om att all musik i ESC är skit, att alla länder bara kompisröstar och att alltihopa skulle kunna passa som en nivå i Dantes inferno, men i min åsikt tycker jag att alla de som fortfarande håller sig till den åsikten borde öppna upp sig och inse att ESC har blivit så mycket mer. Det slinker naturligtvis in en hel del skräpmusik, och vissa länder kommer alltid att rösta på varandra, men de högsta poängen brukar generellt sett gå till den låt som faktiskt är mest populär. Som förra året, och Euphoria. Den kammade hem en enorm andel tolvor, vilket då bevisligen inte påverkades av kompisröster. Min absoluta favoritlåt i år var Norges bidrag, så ska då jag bli anklagad för att kompisrösta om jag valt att rösta? Nä, uppenbarligen inte. Om man fortsätter vägra ESC av princip, för att det är ett jippo utan dess like och för att all musik suger, ja då tycker jag att man missar en hel del. Naturligtvis finns de folk som har en ganska smal musiksmak, som inte blir representerad i ESC. Men om man tittar på årets lineup så hade vi långt mycket mer än bara smäktande ballader och tuggummipop. Norges elektroniska bidrag, Greklands ska-låt, Ungerns och Maltas singer-songwriter bidrag, och till viss del även Armeniens låt som var skriven av Black Sabbaths Tony Iommi. Det är bra mycket mer till buds än Disney-ballader och generisk pop, eller hur?

Själv tittar jag på ESC för musikglädjen som finns där, och för att, om jag har tur, hitta ny och spännande musik. Lena, som vann för ett par år sedan för Tyskland, släppte förra året en kanonbra skiva som jag lyssnade extremt mycket på. Loreens nya skiva är också fantastiskt bra. Och jag kan knappt vänta tills Margaret Berger släpper nytt, Koza Mostras EP kommer spelas varm i sommar, och Emmelie de Forests röst kommer få många fler tillfällen till att skina nu när hon gick och vann alltihopa. ESC gör mig glad, för det ger mig en möjlighet till att hitta musik från andra länder som jag aldrig skulle hittat förut. Och de ger en fantastisk möjlighet till unga artister att få ett uppsving och ge dem en större chans till att kunna utvecklas. Heja ESC!

Etiketter:, , , , , ,

Ibland, när jag har lite tid att slå ihjäl, tittar jag på GMM med Rhett & Link. Tydligen ska det finnas ett par hörlurar under utveckling som läser av din hjärna och väljer ut musik som passar ditt humör, vilket låter som en sjukt najs idé – framförallt för mig som har ungefär trettiofem miljoner spellistor för alla olika humör man kan ha. Rhett & Link valde att jämföra vilka låtar de hade valt som skulle passa samma känsla, vilket resulterar i att jag inser att det kommer vara extremt svårt att ha en databank med låtar som ska passa olika humör eftersom alla inte vill lyssna på samma typ av musik när de är på ett visst humör.


Men eftersom jag är precis tillräckligt uttråkad så gör jag samma sak, trots problematik. Så här är mina låtar som jag skulle lyssna på när jag var på följande humör:

Ambivalent: Keane – Nothing In My Way

Angry: Refused – New Noise

Paranoid: Fallulah – The Black Cat Neighbourhood

Happy: Fatboy Slim – The Rockafeller Skank

Blah: Gotye – Hearts A Mess

Cranky: Mindless Self Indulgence – Stupid MF

Mischievous: Florence + The Machine – Kiss With A Fist

Devastated: Sinead O’Connor – Nothing Compares 2 U

Hungry: Eels – Fresh Feeling

Jag är väl medveten om att mina solglasögon är böjda, att bågarna gör reklam för ett företag och att jag inte är en sådan som passar fantastiskt bra i solglasögon. Men det spelar egentligen ingen roll, för så fort jag drar på mig glajjorna känner jag mig ändå coolast i hela världen.

Typ såhär cool:

IMG_20130327_162222

Jag väljer att kalla det solglasögons-effekten. Och jag erkänner att jag måhända kan ha känt mig ännu coolare i och med att det var varmt nog för att ha ‘skinn’jackan på sig. Come at me våren, jag är beredd!

 

Etiketter:,

Saker jag gör som skulle kunna gå inom definitionen konstiga:

- Något som är bland det bästa jag vet är att åka buss/bil/tåg. Framförallt om jag får lyssna på musik. Jag älskar att vara på väg, men blir alltid ledsen när jag inser att jag börjar närma mig min destination, även om jag verkligen vill komma fram. Jag antar att det har någonting att göra med det faktum att man är lite i ett vakuum när man reser, på väg bort från något men ännu inte framme dit man ska.

- Det _värsta_ som finns är grus i sängen. Om någon skulle få för sig att klättra ner i min säng utan att borsta av fötterna först blir jag skitsur. Jag är lite utav en säng-nazi, för när jag bäddar måste underlakanet vara helt sträckt, och jag viker prison-corners på mitt överkast..

- Egentligen så trivs jag allra bäst i mitt eget sällskap. Don’t get me wrong, jag tycker väldigt mycket om att umgås med vänner också, och jag har kul när jag faktiskt är med andra människor. Men allra helst så föredrar jag att sitta hemma och löka om kvällarna. Detta stoppar ju dock inte mig från att ljuga arslet av mig när jag söker jobb :D ”Jag är en otroligt social tjej som älskar att träffa nya människor”. Den meningen hjälpte till att ge mig mina två senaste jobb, och av någon anledning så lyckas jag även ge det intrycket på arbetsintervjuer.

- En sak som jag verkligen ogillar med mig själv är att jag är extremt cynisk och dömer folk jättesnabbt. Det ska dock påpekas att jag också är den första att erkänna att jag hade fel om en person om så visar sig vara fallet, men jag lär mig ändå aldrig att jag kanske ska sluta vara så fördomsfull.

- Jag är motsatsen till konflikträdd. Med det sagt så är det inte så att jag älskar att hamna i konflikter, men jag kan inte hålla tyst om jag tycker att någon beter sig som en idiot eller gör någonting elakt. När jag gick i nian fick jag reda på att en klasskamrat hade kallat mig hora (rolig historia det där, det var när vi skulle bestämma klass-tröja, och vi var fyra-fem stycken som tyckte att klassens idé sög. Så vi sa att de jättegärna fick designa tröjan, men vi gärna stod över och gick ut från klassrummet, inte alls arga eller sura. Tydligen hade då min klasskompis yttrat att jag var en hora för att jag inte tyckte att deras design var värdig att spendera 300 spänn på). Jag satt i matsalen när jag fick reda på det, och såg att tjejen ifråga stod utanför matsalen. Så jag marcherar sonika upp till henne och frågar varför hon kände ett behov av att kalla mig hora, och det slutade med att jag stod och skrek på henne för att hon inte hade något hyffs :D Vår idrottslärare kom dock och avbröt situationen, så det blev inte mycket mer spännande än så ^^

Etiketter:, ,

Det är viktigt att döpa om sina frapsfiler till informativa namn, så man vet vilka matcher det är..

frapsnamn
hiccups-aliens är en personlig favorit, jag har hicka halva matchen vilket leder till väldigt spännande rörelsemönster, plus att man blir lite mentalt sjuk när man lyssnar på mina hickningar. bashkill=suicide är också fin, men den är det inte lönt att jag förklarar, då det nästan kräver att man har lite kunskap om NS2 för att förstå. mansgrisfinnen och stalkermax är två videos som highlightar hur underbart roligt det är att vara kvinnlig gamer – män som verkar vara förvånade över det faktum att kvinnor också kan vara duktiga och pojkar som inte låter dig vara ifred på grund av det faktum att du är av motsatt kön. aah, life’s grand.

 

Etiketter:, , , , , ,

Saker jag gör som skulle kunna gå inom definitionen konstiga:

- När jag lyssnar på musik är det i princip helt omöjligt för mig att göra det passivt. Antingen så står jag och stampar takten, gungar med, låtsas att jag har hips som Shakira, lipsyncar eller sjunger rätt ut. Detta är helt okej om jag a) lyssnar på musik och städar b) lyssnar på musik och lagar mat c) lyssnar på musik hemma i min egen lägenhet i största allmänhet. Det är dock mindre okej om jag a) lyssnar på musik när jag väntar på bussen b) lyssnar på musik när jag sitter i bussen c) lyssnar på musik bland folk i största allmänhet.

- Jag har tidigare nämnt att jag har haft problem med att spela klart spel, vilket dock också kan appliceras på typ allting i mitt liv. Om det har med separationsångest att göra är lite oklart, för det sträcker sig så långt att jag inte kan ta sista skinkbiten i förpackningen utan lämnar den i kylskåpet tills utgångsdatumet har passerat och jag kan slänga den med gott samvete…

- Jag klär mig väldigt ofta efter det väder jag önskar att det är utomhus, snarare än det väder det faktiskt är utomhus. Nu är jag ju inte helt och hållet dum i huvudet, så jag går inte ut i -10 i t-shirt och shorts, men jag måste erkänna att jag har stått och halvt frusit ihjäl utomhus i minusgrader för att det var soligt tidigare på dagen och jag valt att gå ut i tunna strumpbyxor och vårjacka, snarare än långkalsonger och täckjacka. Det vore kanske inte lika korkat av mig om jag faktiskt hade klarat av kyla någorlunda väl, men eftersom jag fryser konstant så borde det vara något jag faktiskt reflekterar över..

- När jag lagar mat tillsammans med andra har jag ofantligt svårt att titta på när de skär grönsaker. Jag får lite panik för att jag är rädd för att de ska skära sig, samt att jag ogillar när man skär grönsakerna i fel storlek eller form :D

- Av någon konstig anledning så har jag bara försovit mig EN enda gång till jobbet. Detta är smärre fantastiskt då jag aldrig annars kan komma upp i tid. Det låter antagligen inte som en big deal, men om man någonsin har haft nöjet (eller missnöjet) att försöka väcka mig så vet man precis hur fantastiskt osannolikt det är. Jag antar att det någonstans finns en synaps som lyckas berätta för min hjärna att jag MÅSTE vakna, vilket dock inte verkar fungera vid något annat tillfälle än just de dagar jag ska jobba. Jag har försovit mig till gym-bokningar, till lektioner, till stackars Joel som stod och ringde på dörren i 20 minuter innan jag behagade vakna, fika-träffar etc, etc, etc. Men bara en gång till jobbet.

Etiketter:, ,

Varför spottar folk fortfarande? Varför är den vidriga traditionen att spotta var femte minut utomhus fortfarande kvar? Fine, om du tuggat på något som smakade bajs – be my guest, du har en legitim anledning till att lämna pölar av saliv på marken. Men det dom spottar som om de hade ocd? Jag fattar inte, är det för jobbigt att svälja saliven? Oavsett varför folk har tvångsmässigt spott-syndrom, så är det sjukt vidrigt.

Varför är det så att man alltid får fler komplimanger på sitt utseende när man inte har hunnit anstränga sig alls? Tänker folk att man ska bli mer förvånad, eller är det för att man inte vill uppmuntra andra till att faktiskt göra en effort till att se fin ut?

Jag undrar hur mycket filmen i fråga spelar roll när det kommer till att uppskatta ett soundtrack. Hade musiken vart lika bra utan sin kontext? Är filmen en vital del i att skapa atmosfär och stämning till låten? Det är ju tyvärr lite svårt att veta, har jag märkt..

Varför står folk hellre i bussen än sätter dig bredvid någon som har en ledig plats? Är närhet till andra människor så jobbig att man hellre står upp i en svängande och krängande buss i tio minuter?

%d bloggers like this: